Idag har Mille och jag varit på instruktörsutbildning. Först pratade vi lite med de nya kursdeltagarna som vi inte träffat förut (eftersom de börjar sin utbildning den här terminen) och efter det skulle vi hjälpa dem att komma igång med spår. Vi var två som skulle hjälpa ett ekipage. Jag och Berith skulle hjälpa Isa som är en border collie. Isa hade väldigt lågt föremålsintresse så vi fick klura lite vilket var roligt. Vi testade med att husse försökte leka igång henne några gånger men eftersom det verkade svårt började vi istället med att lägga godis under föremålet. Ganska snabbt började hon spåra och när hon kom fram till föremålet tog hon godisen och fick massor av beröm av husse! Det gav tydligen resultat för det sista som hände var att hon spårade klockrent och med en fart vi inte sett innan. Det var jättekul att se hennes utveckling och ska bli kul att fortsätta följa henne. Att sen hussen tyckte att jag och Berith var bra instruktörer gjorde ju bara det hela ännu roligare förstås så tack för den komplimangen :)
Mille fick också testa att spåra lite. Visst har han spårat förut men för det första var det jättelänge sen och för det andra är det inte så många gånger. Dock vet vi ju att han har en bra näsa. Vi skulle träna på upptag och jag la 5 korta spår som han skulle hitta själv. De första två spåren behövde han hjälp med att hitta. Han hade liksom ingen riktig aning om vad han skulle göra. Sen förstod han vad det var han skulle göra och de sista två spåren tog han klockrent! Han bara vek av, följde spåret och hittade godisen. Hur coolt som helst! Så nu kanske jag måste engagera mig i spår trots allt... Nånting behöver han få använda sin näsa till den lille mannen...
Mille fick också testa att spåra lite. Visst har han spårat förut men för det första var det jättelänge sen och för det andra är det inte så många gånger. Dock vet vi ju att han har en bra näsa. Vi skulle träna på upptag och jag la 5 korta spår som han skulle hitta själv. De första två spåren behövde han hjälp med att hitta. Han hade liksom ingen riktig aning om vad han skulle göra. Sen förstod han vad det var han skulle göra och de sista två spåren tog han klockrent! Han bara vek av, följde spåret och hittade godisen. Hur coolt som helst! Så nu kanske jag måste engagera mig i spår trots allt... Nånting behöver han få använda sin näsa till den lille mannen...
Ska också tillägga här att när vi pratade med de nya instruktörseleverna visade det sig att en av dem för flera år sen kollat på videos med Miqro. När jag berättade om Miqro kände hon igen honom och vi kom fram till att det var videos på honom som hon tittat på och blivit inspirerad av. Hon berättade att hon varit imponerad över Miqro och mig och att hon varit nära att kontakta mig men inte gjort det. Hur coolt är inte det?! Tänk att folk jag inte vet om kollat på mina videos och inspirerats av dem. Då blir jag ju faktiskt inspirerad att fortsätta spela in videos med tricks. Så himla kul :)
När vi kom hem till Terese plockade hon fram ett Nina Ottosson-spel som först Midas fick spela. Då låg Mille snällt och tittade på. Sen fick han prova och det var lite roligt faktiskt. De klossarna som man skulle skjuta på för att de skulle hamna i rätt läge var relativt lätta att fixa men de klossar som finns med i spelet med svårighetsgrad 1, de som man bara ska lyfta upp, tog lång tid att komma på hur man skulle göra med. De blev kvar till slutet och han kraffsade och kraffsade med tassarna. Till slut försökte han med munnen och efter flera försök testade han att lyfta upp den. "Aha, där fanns godisen!" Kloss nummer två kraffsade han lite på och tänkte sen till. "Hur var det nu? Ja just det, man skulle lyfta den". Kloss nummer tre och fyra tog han helt sonika och lyfte upp precis som att han inte gjort annat i hela sitt liv. Det är helt otroligt vad lättlärd den här hunden är och det är så roligt att se och få följa med på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar