När det var så härligt väder idag ville jag ta en promenad på stan med mina kära hundar. Vi gjorde oss fina och började vår vandring:
 |
| Vi är redo, kan vi gå nån gång? |
Vi gick runt lite på stan och allt var frid och fröjd. Efter ett tag vandrade vi mot stadsparken. Hundarna fick hoppa upp på en bänk och jag tog lite fina bilder på mina små älsklingar:
Sen gick vi vidare. Mille fick syn på ett stort monster. Det var jättefarligt och han vågade inte gå nära samtidigt som han skällde och skällde och skällde. Jag tog tillfället i akt och försökte vara pedagogisk. Jag gick närmare det farliga monstret och lockade Mille till mig. När han kommit fram till mig, fortfarande skällande, gick jag närmare monstret. Till slut var vi ganska nära. Då lockade jag Mille ännu närmare med hjälp av godis. Han åt lite godis precis bredvid monstret och backade sen och skällde. Så höll vi på ett tag till han åt sin godis och stod kvar, nära monstret. När Mille kändes skapligt lugn gick vi därifrån.
Vi gick bortåt i stadsparken och vände efter ett tag. Jag var fundersam över hur Mille skulle reagera när vi kom förbi monstret igen. Han reagerade inte märkbart utan spände sig bara lite. Jag utmanade ödet och gick närmare. Han följde med. När han var nån meter från monstret hoppade han till som att han "kom på" att monstret kanske var farligt. Sen ångrade han sig och var hur cool som helst. Han skällde inte en enda gång och jag fick till och med fota båda hundarna bredvid monstret:
Det känns som att min träning lyckades ganska bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar