Efter jobbet idag var jag bara hem och packade för att sedan styra kosan mot den stora staden. Först mellanlandade jag i Knivsta och lämnade av Miqro hos hans barnfamilj. När jag lämnade Miqro berättade jag att han och jag just nu inte kommer riktigt överens och att vi bråkar mycket. Jag tycker faktiskt att det ska bli lite skönt att bara ha Mille några dagar. Missförstå mig rätt, jag älskar verkligen Miqro över allt annat men just nu är vi inte helt kompatibla och blir, som sagt, osams mycket. Jag sa att Miqro beter sig som en trotsig tvååring just nu. Pappan i familjen föreslog då att de kunde vara kontaktfamilj åt Miqro. Bra idé tycker jag! Jag vet att han har det jättebra hos sin barnfamilj och jag känner mig helt trygg med att lämna honom där. De älskar honom lika mycket som jag gör och han blir ompysslad hela tiden. Dock kommer jag så klart att längta efter honom och tycka att det är skönt när jag får hem honom igen på söndag. Som jag skrev senast önskar jag att det här jobbiga "vintervårvädret" är över snart så vi kan få lite normala promenadvägar. Då kanske vi kan bli kompisar igen, Miqro och jag, även i vardagssituationer. I träningssituationer är vi lika mycket bundisar som vanligt. Det är i vardagen vi blir osams...
Mille och jag åkte vidare och när vi kom fram till Terese gick Mille omkring och undersökte lägenheten. Han hittade till slut Midas leklåda. Leklådan är stor, liksom märgbenet som Mille vill åt. Vad göra? Så klart kliva upp i leklådan och tugga på benet i leklådan. Vad annars liksom?
Vid ett senare tillfälle lyckades Mille få ut märgbenet ur lådan. Han låg och tuggade på det men gick och drack vatten. Då passade Midas på att ta märgbenet och Mille fick inte ta tillbaka det. Efter en stund tröttnade Midas på märgbenet och gick undan. Märgbenet låg då mitt på golvet långt ifrån Midas. Bredvid låg Mille och gnällde. Han vågade inte ta det förrän jag gav det till honom. Jag blir gång på gång förvånad över hur Mille beter sig i olika situationer. Jag menar, jag är ju van med Miqro och Mille är helt annorlunda. Mycket, mycket känsligare och mer lyhörd i vardagen. Underbara älskade vovve ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar