måndag 21 september 2015

Paracordhalsband och koppel

Det var länge sen jag la upp bilder på hantverk i bloggen. Jag ser ibland att det är några som hittar till de inlägg jag har gjort med flätor och knutar så det kanske kan vara intressant att skriva om mitt hantverk emellanåt också, vad vet jag? Det senaste jag har lärt mig är två nya varianter av halsband i paracord. Ett som blir rätt tjockt och håller formen och ett som blir lite "mjukare" men som är bredare. Jag har dessutom flätat koppel där det är en pistolhake i båda ändar vilket gör att du lätt kan anpassa ditt koppel till olika längder och dessutom lättare binda upp din hund utan att behöva knyta. Jättepraktiskt och användbart om du frågar mig :) Jag använder det själv på mina hundar och upptäckte ännu ett bra användningsområde... Jag sätter ihop de båda kopplen så att de blir som ett långt som går mellan båda hundarna. På så vis får jag bara ett koppel att hålla reda på, fast båda hundarna har full längd på sina koppel. Mycket praktiskt för en som lätt tappar kopplen annars :)



Kläder med tryck


Äntligen har jag fått hem dem! Min fina munkjacka med tryck på fram- och baksida och min väst med tryck på ryggen. Nu kan jag göra reklam för hemsidan när jag är ute på tävlingar och träningar :D Den fina, fina bilden har Fredrik ritat. Man ser verkligen att det är mina hundar, det går liksom inte att ta miste. Och sen erbjöd sig snälla Malin att trycka och se hur bra det blev :) Till på köpet fick jag en anledning att träffa Malin. Det var inte igår kan man säga... Jag är mycket, mycket nöjd!

söndag 20 september 2015

Tankar, massa tankar...

Börjar med att varna för ett surrigt inlägg för det här handlar mer om att jag behöver strukturera mina tankar och få ner dem på "papper" än att jag vill förmedla nåt. 

Det första jag behöver lufta är hur olika man kan tänka kring saker och ting och hur tokigt det kan bli när man skriver istället för att prata om saker. Jag råkade ut för en jättejobbig situation i veckan som förmodligen hade kunnat undvikas om vi istället pratat med varandra. Nu försökte vi prata genom skrift och det är verkligen svårt att tolka nyanser i text. Det vet jag ju om men ändå.... Det slutade med att jag kände mig skyldig för något som jag kanske egentligen inte borde ha tagit på mig... Det som dock tog hårdast på mig var att personen ifråga ansåg att jag inte borde ha djur, grundat på något jag skrev som blev tolkat på ett helt annat sätt än jag menade när jag skrev... Trots mina upprepade förklaringar hakade personen upp sig på just det jag skrivit och ville uppenbarligen inte förstå mina försök till förklaringar. Självklart finns det alltid två sidor av ett mynt och jag säger inte att jag handlat helt rätt i situationen men att anklaga mig för att inte vara värd att ha djur är något jag tar väldigt hårt, oavsett vad det grundar sig på. 

Min nästa fundering är lite mer av "lösbar karaktär" även om jag själv känner mig helt rådvill i frågan. Jag har förmodligen luftat den förut men jag känner nu att jag behöver gå in lite djupare och faktiskt anstränga mig för att hitta en lösning. Det handlar om Myzaqs obekvämlighet på tävlingsplanen. Hela vintern ville Myzaqs inte träna, alls. Allt var läskigt och det enda han ville var att sitta i min famn. Jag lät det vara och i våras började träningsviljan komma tillbaka. Jag var lycklig och såg att tävlingskarriären äntligen skulle kunna börja. 

Träningar gick bra och vi började träna in de olika momenten i rallylydnadens nybörjarklass, vilket gick snabbt och var roligt. Även i agilityn började det lossna och han tyckte att det var roligt att springa på en bana så jag anmälde honom till några tävlingar både i rally och agility. 

På klubben kan han springa enklare banor i agility för det mesta och tycka att det är kul men när vi var på tävling var omgivningen jätteläskig! Det stod en domare på planen och det gick folk och hundar utanför, några hundar lät också... Jätteläskigt! Han följde ändå med mig och vi tog oss igenom två av tre banor felfritt på hinder men med massor av tidsfel eftersom han tog små pauser ofta för att titta på omgivningarna och när han väl rörde sig så var det oerhört långsamt... På andra tävlingen hade han mer fart och var gladare men fortfarande väldigt störd av omgivningen. Jag bestämde mig för att satsa på rallylydnaden istället och spara agilityn till vi är mer säkra på alla hinder och faktiskt kan ta oss igenom en bana igen. Vi har ju massor att träna på i hinderväg nu när vi faktiskt kan träna...

De första rallytävlingarna vi varit på har gått relativt bra. Alltså, fokuset har ju varit lite si och så men han har ändå gjort det mesta av det jag krävt av honom och vi har till och med ett godkänt resultat. Nu har det hänt nåt. De 2-3 senaste tävlingarna har han inte tyckt att det varit ett endaste dugg roligt, inte ens utanför planen... Det har verkligen inte funnits någonting som fått upp humöret på honom. Jag har försökt med att han får spinna, funkar nån gång men sen inte. Har försökt att fråga var husse är, då får han upp öronen men går sen ner sig lika snabbt igen... Han vill verkligen inte! 

Jag vet inte vad problemet är. Är det läskigt att vara iväg på tävling utan att Miqro är med? Är det jobbigt att inte få nån belöning efter varje moment? Är det jobbigt att stå i centrum? Beter sig matte konstigt och ovant? Är det jobbigt när alla tittar på honom? Är domarna läskiga? Varför är andra hundar helt plötsligt läskigt? 

Vi har gjort rallylydnadsmoment mitt emellan två agilityplaner där det varit massor av hundar runt omkring och det var inga problem, varför är det svårt när det gäller? Han har varit med på massa tävlingar under 1,5 års tid så själva tävlingsmiljön känner han igen. Vad är problemet? 

Mitt i det här finns ett annat problem också, som tyvärr inte underlättar. När han blir så här osäker och otrygg är ingen belöning värd att kämpa för. Han kan ta en godis om han måste och om den är tillräckligt god men han gör det inte med glädje och han tänker definitivt inte jobba för den... Till en viss gräns kan det få honom att lätta upp lite om han får spinna men det funkar inte heller alltid. Alltså, hur ska jag motivera honom till att göra som jag vill? När han blir så här vill han bara sitta i min famn och tycka synd om sig själv typ... 

Jag vet inte hur jag ska jobba med det här? Jag tror kanske att jag får ta det i tre delar, en del med belöningen, en del med glädjen och en del med att han ska kunna ta krav. Helst vill jag ju ha lekbelöning på honom men en leksak är inte vatten värd när vi är utomhus så jag får nog börja med godis och jobba mig framåt... Glädjen har vi ju jobbat på i agilityn men HUR ska jag få upp den i rallyn på tävlingsplanen?! Jag måste försöka sätta upp liknande situationer i en trygg miljö och se hur det går och belöna mycket och ofta för att sedan minska belöningarna successivt. Fick ett tips om att ha nån annan slags belöning, typ att han "leker farlig" när han sitter på tävlingsplanen, det kanske kan vara ett sätt? Att hitta små belöningar under själva banan... Så på det hela taget gäller det kanske att belöna upp varje moment så pass mycket att hela banan blir en belöning...? Enkelt! :) :P 

Jag skulle verkligen behöva hjälp med att strukturera upp det här men jag vet inte var jag ska vända mig. Skulle behöva nån duktig som kan titta på vad vi behöver, ge oss små läxor och utvärdera ofta. Jag vill ju skynda på det här. Jag vill inte att det ska ta tre år innan han funkar på en tävlingsplan. Jag vill ju att han ska kunna visa allt han kan så att vi kommer vidare. Just nu känns det som att vi står stilla trots att vi egentligen går framåt hela tiden...

Jag skulle kunna skriva om det här i evigheter men jag kommer liksom inte framåt hur jag än skriver... Jag vill inte vänta, jag vill kunna tävla ordentligt i vår så vem kan hjälpa mig under vintern så att Myzaq kan få göra sig rättvisa på tävlingsplanerna i vår? 

tisdag 15 september 2015

Tips på kontaktövning

En kontaktövning där du inte använder kommandon utan fysiskt håller hunden undan från en godis du lagt på marken. När hunden söker ögonkontakt med dig säger du ”var så god” och låter hunden ta godisen. Du försvårar undan för undan och så småningom kan du ”tappa” godisen från stående. Om hunden då tittar på dig istället för att kasta sig fram över godisen har du lyckats och kan tryggt tappa både oxfilé och lök på golvet när du lagar mat :) 


måndag 14 september 2015

Agility för hela slanten

Den här helgen har i princip bara handlat om agility. Min klubb, Uppsala hundvänners lokala kennelklubb, anordnade en tvådagarstävling. Igår var det klass 3 och då var jag med och hjälpte till som funktionär. Det kändes jättekonstigt att lämna hundarna hemma med Ola och jag undrade flera gånger om jag glömt nåt men samtidigt var det skönt för dem att slippa sitta i bilen och ha tråkigt hela dagen. Det var roligt att se klass 3-ekipage för en gångs skull och många av klubbkompisarna tävlade med fina resultat. Jag träffade också min kompis Emil som är en sheltievalp på 7,5 månader. Redan i våras på klubbens tävling föll jag för honom och han är fortfarande lika charmig och bedårande. Självklart var det massa andra fina hundar där också men det är nåt speciellt med Emil...

Idag var det klass 1 och 2 som tävlade. Vi var uppe tidigt och på plats vid halv åtta för att vara funktionärer i klass 1. Den här gången hade jag både Ola och hundarna med mig vilket var trevligt för mig men kanske mindre kul för framförallt Myzaq och Macho som inte skulle tävla. De fick ändå vara med runt tävlingsbanorna i perioder och Myzaq fick träna på att jobba i den miljön vilket inte var några som helst problem.

Jag träffade massa vänner och bekanta och pratade massor åt både höger och vänster. Bland annat var Mimmi där, Mimmi som jag köpte Miqro av för 6,5 år sen. Både Miqro och Mimmi blir lika glada när vi ses och det är så kul att se! Jag tycker också att det är roligt att träffa Mimmi då och då och vi har alltid nåt att prata om. Även idag träffade jag en favoritsheltie, en bi-blue merle som jag redan i våras tänkte kidnappa. Jag lyckades inte den här gången heller... Det kan till och med vara så att jag fastnade för samma sheltie redan förra sommaren. Jag är inte säker men kanske...? Har ju tyvärr ingen bild på den från det här året men så här ser en bi-blue merle sheltie ut när den är liten :)
Har idag (14/9) fått veta att den här hunden heter
Funny Blacks Princess In Blue och kallas Luna. Det är inte
den hunden jag ville kidnappa igår, men lika söt är den ändå :)

Hur gick det då i själva tävlingen? Ja det var blandade skurar kan man säga :) Vi tar oss igenom lopp för lopp...

1) Hopplopp 2A: Innan första loppet råkade jag tagga Miqro så att han fick tokfnatt och sprang runt mig som en galning i kopplet. Jag undrar om det tog ut honom en aning för i början på första loppet var han helt väck i huvudet... Han började med att springa parallellt med andra hindret så jag fick ta tillbaka honom. Jag ser på filmen att jag slarvar när jag visar så okej, jag tar på mig den missen... Efter hinder 7 var det dags för slalom men det tyckte inte Miqro. Rakt fram såg han en tunnel som såg mycket roligare ut! Han kom glad i hågen tillbaka till mig och hoppade sedan över första porten i slalom. Skärpning sa jag. Sen tog vi hela slalomen och fortsatte genom hela banan i ett hiskeligt flyt. Jag är mycket, mycket nöjd med slutet av första hopploppet!

2) Agillitylopp 2A: Redan vid banvandringen kände jag att det här var en väldigt svår bana för mig. Det var flera ställen där jag kände mig osäker och inte visste hur jag skulle handla. Det visade sig också sen under loppet. På precis de ställena där jag var tveksam trasslade jag till det och Miqro gjorde så klart fel. Första missen, där visade jag alldeles för tidigt så det är klart att han springer på utsidan då. Vid makarontunneln vet jag inte riktigt hur jag skulle visat annorlunda men kanske vridit mig tidigare så han faktiskt såg att jag gjorde det... Miqro sprang förbi första tunnelingången och var på väg mot den andra när jag fick stopp på honom. Han stannade, tittade på mig och undrade "Jaha, och var ska jag då?". Då blev det rätt. Sen hade jag egentligen ingen aning om hur jag skulle göra så det kunde ju inte bli annat än kaos vid hindret före A-hindret... Jag måste ju nämna att svängen på hindret innan gungan blev jävligt snygg :) Efter slalomen skulle jag ha gjort ett framförbyte. Redan på banvandringen visste jag att jag inte skulle kunna göra det med tanke på att jag alltid axar efter slalomen, ändå tänkte jag så och det blev så klart galet... Jag räddade ändå situationen och Miqro fick full fart i mål. Disk pga för många vägringar, tror jag...

3) Agilitylopp 2B: Miqro kändes halvseg innan start men hade ändå bra fart på banan så det måste jag se som en vinst, att han sedan fick syn på Owe som satt som hinderfixare blev jag mer förvånad över. Han som aldrig brukar bry sig om omgivningen när han jobbar med mig tyckte tydligen att Owe var alldeles för spännande för att springa förbi... Jag fångade upp honom så klart men några viktiga sekunder gick förlorade där... Och sen, vad händer i slalomen? Jag förstår inte hur slalomen fortfarande kan vara så svår trots att vi tränat den som idioter med massa olika ingångar... Resten av loppet måste jag ju vara nöjd med. Bra fart, bra flyt och bra följsamhet. Helt okej handling också faktiskt :) 5 fel på hinder och så en hel del tidsfel resulterade i en tolfteplats med 12,65 fel.

4) Hopplopp 2B: När det var dags för banvandring i hopplopp 2B var klockan 15.52. Ola och jag skulle vara på buggkurs på andra sidan stan kl 16.40. Skulle jag hinna köra mitt sista lopp eller inte? Jag fixade så att jag skulle få starta först men jag kände ändå att jag var stressad som tusan och inte riktigt närvarande varken på banvandringen eller själva loppet. Hur som helst startade vi och det blev ett av världshistoriens snurrigaste lopp, framförallt med tanke på att vi nollade på hinder... Redan på hinder 3 hade jag glömt bort hur jag hade tänkt och fick improvisera... Han tog dock slalomingången förvånansvärt fint, även om resten av slalomen inte direkt gick i nån rasande fart....! Jag blev sen i båda blindbytena efter slalomen. Nåt snyggt byte innan jag tappade bort mig igen och totalt glömde bort banan... Vi räddade dock situationen och tog de följande hindren från rätt håll... Hur tänkte jag vid nästa tunnel? Hur hade jag tänkt få honom över nästa hinder... Jag vet inte och det gick inte heller utan att vi krockade med varandra... Trots allt snurr lyckades vi inte få några fel på hinder men däremot drog vi på oss 4,28 sekunder i tidsfel och landade på en 6:e plats.


På det hela taget är jag nöjd med vår insats och jag tycker att Miqro är fantastiskt rolig att tävla och träna med och jag är så glad över den utveckling vi gjort det här året! 

Efter sista hopploppet packade vi snabbt ihop våra saker och drog iväg mot nästa ställe. Vi kom fram precis i tid för att hinna med början av första tillfället av nybörjarkurs i bugg. Döm om min förvåning när jag tvärs över dansgolvet ser Evelina, som gick hundinstruktörsutbildningen med mig. Himla roligt att någon vi känner är med på samma kurs :) Visst lär man känna människor allt eftersom men det är så klart lite extra kul om det är nån man känner från början och som man dessutom trivs ihop med. Även John är väldigt trevlig så det var skoj :)

Stort stort tack för den här helgen! Jag tillhör världens bästa klubb och jag är så otroligt glad att jag gick med i den! Alla hjälper varandra och ställer upp för varandra, vilket inte är helt vanligt i ideella föreningar... Jag ser verkligen fram emot framtiden vad gäller agility! 

söndag 6 september 2015

Rallylydnadstävling och kontaktkurs

Jag såg en grupp på Facebook för ett tag sen och tyckte att det var ett roligt initiativ. Gruppen heter "Vi som fått tio poäng eller färre på rallylydnadstävling". Jag minns att jag tänkte att det är skickligt att få så lite poäng som under 10. Med Miqro har jag ju seglat genom de två första klasserna men så har vi lilleman. Han som gör allt rätt på träning i en trygg miljö men som blir oerhört osäker i en tävlingsmiljö. Vi började vår tävlingskarriär med två disk eftersom han vägrade sätta sig ner, sen tog vi ett godkänt resultat och ett med 63 poäng och jag tänkte att "nu är vi på gång, vad roligt". Idag åkte vi till Väsby för att åtminstone kanske få ett till godkänt resultat. Jag blev tveksam när vi kom fram och regnet vräkte ner. När det var vår tur att gå in på banan hade regnet avtagit och jag hade lite hopp. Jag tyckte att vi hade en bra känsla och kände mig nöjd men resultatet visade 33 poäng. Bara en fel övning men massa småfel. Regnet ökade igen och det blev ruggigt och kallt. I runda B ville Myzaq inte alls vara med. Han satte sig med nöd och näppe men tittade bort mot stugan där det fanns skydd mot regnet. Jag kämpade och kämpade och vi tog oss faktiskt igenom hela banan. Resultatet? 2 poäng.
Nästa gång stannar vi nog hemma om det regnar. Vi har tillräckligt svårt att få godkänt i bra väder men 2 poäng tycker jag ändå är en bedrift. 


Det positiva idag var att jag ändå lyckades fånga Myzaq korta stunder och få upp hans motivation. I första rundan fick han vid något tillfälle göra en av sina berömda spinnar och det gjorde honom lite gladare en stund. Jag frågade också "Var är husse?" och då fick han upp öronen och började leta. Det hjälpte dock inte för att fortsätta fokusera men jag fick åtminstone kontakt med honom en liten stund :P Jag tänkte också på att vara mer avspänd och avslappnad och inte så som jag brukar vara med Miqro på planen. Jag tror att det också gav resultat faktiskt och det skulle vara intressant att veta hur det hade gått om det varit bättre väder... Vi tränar vidare och får försöka träna mer tillsammans med andra och med skyltar osv så att inte det blir konstigt i alla fall...

När jag var på väg hem kom jag på att jag sagt att jag kanske skulle vara med på en kurs som de hade i hundhagen dit jag brukar gå. Kursen skulle handla om samarbete och kontakt vilket jag tycker skulle vara bra för mig och Myzaq. Visst, vi kan samarbeta och har bra kontakt men inte alltid så alla tips och all träning är bra för oss. Vi tog med oss husse, Macho och Miqro och gick dit. Det var bra och jag fick några tips på hur jag kanske kan få upp en bättre kontakt med Myzaq i olika situationer.

Hon som höll i kursen visade några kontaktövningar. De flesta kunde jag redan men det var en som var ny för mig och som jag ska försöka komma ihåg. Den börjar med att hunden spontant söker kontakt med mig. När den gör det belönar jag genom att släppa en godis på marken. Sedan vrider jag på mig så att hunden måste gå lite runt mig för att söka ögonkontakt med mig, släpp en godis, vrid osv. Det är en svår övning men innan vi gick hem testade jag den på Miqro och han klarade den direkt. Myzaq blev bättre och bättre på att söka kontakt under kursens gång så att bara träna honom i att söka kontakt med mig i olika miljöer kanske inte är så dumt och det kanske är nyttigare än vad jag trott... Tänk om det också kan vara ett steg i att faktiskt kunna belöna honom i olika situationer... Det måste utforskas och testas :)

fredag 4 september 2015

Logga

Har ni sett vår nya fina logga? Snälla och duktiga Fredrik har äntligen blivit klar med vår logga. Det var lite oklart med hur jag ville ha den men när vi väl lyckades förmedla det gick det rätt snabbt att få loggan klar. Jag är superdupernöjd och ska nu bara klura ut var jag ska använda den. Jag vet i alla fall ett användningsområde förutom på hemsidan men det får ni veta när det är klart ;)

Hur den ser ut? Så här: