Jag är en dålig hundägare

Till slut bestämde jag mig för att åka till Lövstalöt och promenera idag. Det brukar vara lugnt där och hundarna kan vara lösa. Jag hade fem hundar med mig och till en början hade vi det jättemysigt. Vi lekte "håll-koll-på-mig-leken" och det var riktigt kul att se hur de olika hundarna hanterade den leken. Olga höll sig nära hela tiden. Myzaq och Shiva stannade upp och kollade in mig oftare och oftare för att se var jag tog vägen samtidigt som de kom som små skott när de tappade bort mig. Miqro fattade rätt snart att det var en lek och höll järnkoll på mig i förhoppning att få godis. Sen hade vi den sista gossen... Macho... Han brydde sig inte nämnvärt om var jag tog vägen och inte lärde han sig att hålla koll heller... Han var nog den som sprang allra längst idag för han gick långt bort innan han fattade att jag gått åt ett annat håll och kom farandes förbi mig och framåt. Då gick jag åt ett annat håll och fick vänta in honom igen... Så höll vi på, i nästan en timme... 

Sen drog helvetet lös... Vi gick på en stig och när jag insåg att vi var på väg att möta en hund så vände jag och hundarna följde med mig. Jag kastade ut lite godis i väntan på att den hunden skulle komma. Hundarna letade godis och allt var frid och fröjd. När den andra hunden inte dök upp började jag slappna av och vad händer då? Jo då först kommer det två hundar varpå mina springer mot dem och skäller. Jag försöker ropa på dem men ingen lyssnar. Jag går dit och då får de så klart ännu mer vatten på sin kvarn och låter ännu mer. Som tur är går ingen av hundarna hela vägen fram men de rör ju till det och ingen lyssnar på mig. Olga vill leka och är nyfiken, Myzaq varnar, Miqro vaktar, Shiva tycker att det är läskigt och Macho bara skäller utan att han själv vet varför... Alla skäller och ingen lyssnar. Till slut får jag med mig hundarna en bit bort och försöker få ordning på dem... Alla är ju lösa men eftersom jag inte får tag i dem när ingen lyssnar är det liksom ingen idé att börja krångla med nåt koppel... Det jag borde ha gjort var kanske att kasta ut ännu mer godis... Men jag vet inte om det funkat när de redan gått upp i varv... 

Usch vad pinsamt!! Det värsta jag vet är folk som inte har kontroll på sina hundar och nu var jag en sån ägare... En sån där som inte har kontroll.... Och dessutom med småhundar... Usch!! Pinsamt och jobbigt och jag skäms!! Jag önskar att jag liksom bara kunde spola tillbaka tiden och kasta ut mer godis, då hade förhoppningsvis åtminstone några av hundarna blivit lite mer splittrade och jag hade kunnat få mer kontroll... När de jagar upp varandra är det ju liksom kört... Usch vad jobbigt och pinsamt! Jag vill inte vara en dålig hundägare och sånt här tar verkligen hårt på mig, när jag misslyckas... 

Tankar, massa tankar...

Börjar med att varna för ett surrigt inlägg för det här handlar mer om att jag behöver strukturera mina tankar och få ner dem på "papper" än att jag vill förmedla nåt. 

Det första jag behöver lufta är hur olika man kan tänka kring saker och ting och hur tokigt det kan bli när man skriver istället för att prata om saker. Jag råkade ut för en jättejobbig situation i veckan som förmodligen hade kunnat undvikas om vi istället pratat med varandra. Nu försökte vi prata genom skrift och det är verkligen svårt att tolka nyanser i text. Det vet jag ju om men ändå.... Det slutade med att jag kände mig skyldig för något som jag kanske egentligen inte borde ha tagit på mig... Det som dock tog hårdast på mig var att personen ifråga ansåg att jag inte borde ha djur, grundat på något jag skrev som blev tolkat på ett helt annat sätt än jag menade när jag skrev... Trots mina upprepade förklaringar hakade personen upp sig på just det jag skrivit och ville uppenbarligen inte förstå mina försök till förklaringar. Självklart finns det alltid två sidor av ett mynt och jag säger inte att jag handlat helt rätt i situationen men att anklaga mig för att inte vara värd att ha djur är något jag tar väldigt hårt, oavsett vad det grundar sig på. 

Min nästa fundering är lite mer av "lösbar karaktär" även om jag själv känner mig helt rådvill i frågan. Jag har förmodligen luftat den förut men jag känner nu att jag behöver gå in lite djupare och faktiskt anstränga mig för att hitta en lösning. Det handlar om Myzaqs obekvämlighet på tävlingsplanen. Hela vintern ville Myzaqs inte träna, alls. Allt var läskigt och det enda han ville var att sitta i min famn. Jag lät det vara och i våras började träningsviljan komma tillbaka. Jag var lycklig och såg att tävlingskarriären äntligen skulle kunna börja. 

Träningar gick bra och vi började träna in de olika momenten i rallylydnadens nybörjarklass, vilket gick snabbt och var roligt. Även i agilityn började det lossna och han tyckte att det var roligt att springa på en bana så jag anmälde honom till några tävlingar både i rally och agility. 

På klubben kan han springa enklare banor i agility för det mesta och tycka att det är kul men när vi var på tävling var omgivningen jätteläskig! Det stod en domare på planen och det gick folk och hundar utanför, några hundar lät också... Jätteläskigt! Han följde ändå med mig och vi tog oss igenom två av tre banor felfritt på hinder men med massor av tidsfel eftersom han tog små pauser ofta för att titta på omgivningarna och när han väl rörde sig så var det oerhört långsamt... På andra tävlingen hade han mer fart och var gladare men fortfarande väldigt störd av omgivningen. Jag bestämde mig för att satsa på rallylydnaden istället och spara agilityn till vi är mer säkra på alla hinder och faktiskt kan ta oss igenom en bana igen. Vi har ju massor att träna på i hinderväg nu när vi faktiskt kan träna...

De första rallytävlingarna vi varit på har gått relativt bra. Alltså, fokuset har ju varit lite si och så men han har ändå gjort det mesta av det jag krävt av honom och vi har till och med ett godkänt resultat. Nu har det hänt nåt. De 2-3 senaste tävlingarna har han inte tyckt att det varit ett endaste dugg roligt, inte ens utanför planen... Det har verkligen inte funnits någonting som fått upp humöret på honom. Jag har försökt med att han får spinna, funkar nån gång men sen inte. Har försökt att fråga var husse är, då får han upp öronen men går sen ner sig lika snabbt igen... Han vill verkligen inte! 

Jag vet inte vad problemet är. Är det läskigt att vara iväg på tävling utan att Miqro är med? Är det jobbigt att inte få nån belöning efter varje moment? Är det jobbigt att stå i centrum? Beter sig matte konstigt och ovant? Är det jobbigt när alla tittar på honom? Är domarna läskiga? Varför är andra hundar helt plötsligt läskigt? 

Vi har gjort rallylydnadsmoment mitt emellan två agilityplaner där det varit massor av hundar runt omkring och det var inga problem, varför är det svårt när det gäller? Han har varit med på massa tävlingar under 1,5 års tid så själva tävlingsmiljön känner han igen. Vad är problemet? 

Mitt i det här finns ett annat problem också, som tyvärr inte underlättar. När han blir så här osäker och otrygg är ingen belöning värd att kämpa för. Han kan ta en godis om han måste och om den är tillräckligt god men han gör det inte med glädje och han tänker definitivt inte jobba för den... Till en viss gräns kan det få honom att lätta upp lite om han får spinna men det funkar inte heller alltid. Alltså, hur ska jag motivera honom till att göra som jag vill? När han blir så här vill han bara sitta i min famn och tycka synd om sig själv typ... 

Jag vet inte hur jag ska jobba med det här? Jag tror kanske att jag får ta det i tre delar, en del med belöningen, en del med glädjen och en del med att han ska kunna ta krav. Helst vill jag ju ha lekbelöning på honom men en leksak är inte vatten värd när vi är utomhus så jag får nog börja med godis och jobba mig framåt... Glädjen har vi ju jobbat på i agilityn men HUR ska jag få upp den i rallyn på tävlingsplanen?! Jag måste försöka sätta upp liknande situationer i en trygg miljö och se hur det går och belöna mycket och ofta för att sedan minska belöningarna successivt. Fick ett tips om att ha nån annan slags belöning, typ att han "leker farlig" när han sitter på tävlingsplanen, det kanske kan vara ett sätt? Att hitta små belöningar under själva banan... Så på det hela taget gäller det kanske att belöna upp varje moment så pass mycket att hela banan blir en belöning...? Enkelt! :) :P 

Jag skulle verkligen behöva hjälp med att strukturera upp det här men jag vet inte var jag ska vända mig. Skulle behöva nån duktig som kan titta på vad vi behöver, ge oss små läxor och utvärdera ofta. Jag vill ju skynda på det här. Jag vill inte att det ska ta tre år innan han funkar på en tävlingsplan. Jag vill ju att han ska kunna visa allt han kan så att vi kommer vidare. Just nu känns det som att vi står stilla trots att vi egentligen går framåt hela tiden...

Jag skulle kunna skriva om det här i evigheter men jag kommer liksom inte framåt hur jag än skriver... Jag vill inte vänta, jag vill kunna tävla ordentligt i vår så vem kan hjälpa mig under vintern så att Myzaq kan få göra sig rättvisa på tävlingsplanerna i vår?