fredag 22 januari 2016

Tack!


Jag fick en hälsning som jag känner att jag vill dela med mig av. Tack snälla Lena och Menageriet ♥

torsdag 21 januari 2016

Hopptekniksträning, del 2

Trots rungande huvudvärk tog jag mig ut till ridhuset i tisdags för att vara med på hoppteknikträningens andra del. Det var ju ändå inget spring så det skulle nog gå bra. Fick skjuts ut av Enya för jag vågade inte köra själv... 

Den här gången gjorde vi 3 övningar som fokuserade på att hunden ska kunna svänga tight med en bra hoppteknik.

Övning 1
Vi sätter hunden mitt framför hindret, vid bommen som ligger på marken. Belöningen läggs till höger eller vänster vid det bortre hinderstödet. Hunden ska alltså hoppa av mellan de vita bommarna och sedan hoppa mot sin belöning som ligger så att hunden ska hoppa i en sväng. Vi som förare står en liten bit framför hunden och ger hunden hoppkommando när den tittar mot hindret (alternativt mot belöningen). Genom att ge hunden hoppkommandot när den tittar på hindret lär vi hunden att titta mer mot hindren än på oss vilket i förlängningen hjälper hunden att få ett bra hindersug.

Övning 2
Hunden sitter parallellt med hindret med näsan åt ena hållet. Föraren kliver över hindret i en sväng och ställer sig med näsan i motsatt riktning och lägger belöningen bredvid sig (eller en liten bit framför). Hunden ska nu, på förarens kommando, hoppa som ett U och ta sin belöning som ligger mellan föraren och hindret. Helst ska hunden även här titta på belöningen eller hindret innan den får sitt hoppkommando. De gula bommarna är till för att vi som förare ska veta var vi ska stå. De behövs inte om man vet hur övningen ska genomföras. Självklart görs övningen även spegelvänt.

Övning 3
Hunden sätts i "innerkant" på ena sidan och belöningen läggs på andra sidan. Hunden ska nu så snävt som möjligt hoppa alla 3 hinder och mellanlanda mellan varje. Man kan behöva justera avstånden mellan hindren så att hunden klarar av det för att sedan minska avståndet när hunden blir duktigare och smidigare. 

Höjden i alla övningarna kan variera men tanken är att alla hundar ska kunna göra övning 1 och 2 på maxhöjd när de kan hoppa mjukt och fint. Höj inte förrän hunden klarar den lägre höjden.
Lycka till! 

Agilitykurs med en (d)uns av otur

I söndags tog jag med mig Myzaq och en positiv och hoppfull tanke och åkte mot Upplands-Väsby för att gå agilitykurs för bästa Enya! Första omgången började med att jag blev både förvånad och glad över Myzaqs insats och engagemang. Han sprang som aldrig förr och fixade både blindbyte och framförbyte. Han drog mot både tunnlar och hopphinder. Enda störningen blev när det kom folk in genom dörren samtidigt som han började bli trött. Då kom han av sig lite men annars, vilken hjälte!! Den farten, den glädjen, den viljan - I love!! 


Han satt kvar vid starten, han köpte blindbytet mellan hinder 3 och 4 utan att tveka och han sprang FORT! Båda tunnlarna gick bra och jag kunde göra ett framförbyte och fånga upp honom efter hinder 6 vilket jag inte trodde att han skulle fixa men det var inga som helst konstigheter tyckte Myzaq. Sen stötte vi dock på patrull... Myzaq hade inte alls nån lust att svänga efter hinder 7. Han ville springa in i tunneln som har nummer 16, vilket han också gjorde varje gång. Det slutade med att Enya fick ställa sig ivägen för tunneln och då svängde han motvilligt mot hinder 8 istället. Vi avslutade passet med att han tog hinder 8. Han ville inte men han gjorde det och efteråt firade vi genom att han hoppade upp i min famn.

Jag fick tipset av Enya att föreställa mig att vi vinner VM då och då när vi lyckas på träning, eller för den delen när vi halvlyckas också... Myzaq ska känna att han är världsbäst och att det inte finns någonting som hotar honom. Han ska lyckas i princip varje gång och han ska höjas och höjas till han själv håller med om att han är bäst och felfri och efter det höjas lite till. Blir det för svårt så förenklar vi, allt för att han ska göra rätt. Vi ska fokusera på fart och glädje och att lyckas.

Efter en paus, där de andra kursdeltagarna tränade, var det vår tur igen och vi skulle fortsätta med hinder 8 och framåt. Vi hann göra 8-11 en gång utan problem och när vi sen skulle fortsätta och göra 11-13 snubblade jag, ramlade baklänges och slog bakhuvudet i golvet. Det dånade i hela hallen och alla som inte såg undrade vad det var som hände. Det gjorde ont, ringde i huvudet och stack i fingrarna... Jag insåg ganska snart att jag inte kunde fortsätta - vilket skit! Jag som var så på hugget och ville göra klart banan... Jag får helt enkelt bygga upp den en annan gång och fortsätta för det var flera klurigheter i banan som jag ville testa, bland annat bytet på hinder 12 och S-svängen på hinder 14. Dessutom hade det varit intressant att se om vi kunde få upp farten även i slutet av banan. 

Stort tack för allt stöd i och med min vurpa och tack till Enya för alla bra tips!! Jag ser verkligen fram emot fortsatt träning med min lilla kille! Det blev inte så mycket filmat tyvärr men vurpan kom med på film.... 

Taktiksnack innan start

Full fart mot tunneln

Åååååå..... 

Framförbytet som jag inte trodde att vi skulle fixa, del 1...

...del 2...

...del 3

Hopptekniken har kanske lite mer att önska :)

Jag tar tunneln matte, jag tar tunneln!

Peppning och uppladdning... Är du beredd?

Oh no, vad gör hon där!? Står ivägen för min tunnel...

Även Myzaqs mamma Puma och uppfödare Helena var med på kursen.

Bella och Felicia

Inez och Linnea

Även efter ett pass blir man trött när man jobbar hårt och gör sitt bästa ♥
Nu, 4 dagar senare, gör huvudet fortfarande ont så det var en rejäl vurpa jag fick till och en ordentlig smäll i golvet... Hoppas dock på bättring inom några dagar, annars blir det sjukhusbesök på måndag.

fredag 15 januari 2016

Hopptekniksträning, del 1

I tisdags var det tema hoppteknik på klubbens öppna träning. Vi gjorde tre olika övningar som jag här tänkte beskriva för att komma ihåg hur de var. Jag vet inte så mycket om hoppteknik men vill lära mig mer för att hoppa är ju en stor del av agilityn och det är då självklart att det är bättre ju bättre hoppteknik hunden har. 

Vi började med en uppvärmningsövning där vi satte hunden precis framför ett så lågt ställt hinder som möjligt (alternativt en bom på marken). En liten bit efter var en oxer med höjden 25-30 cm. Hunden skulle mellanlanda mellan det låga hindret och oxern för att sedan hoppa av. Målet är att hunden ska hoppa av lika långt från hindret som den landar och man får då justera  avstampet så att det blir så. 

För att genomföra nästa övning ställde vi upp fem hinder med 4-5 fots mellanrum och satte hindren på 25 cm, max. Framför första hindret låg en bom på lagom avstånd för att hunden skulle få en bra ansats till första hindret. Hunden lämnades med framtassarna precis vid bommen och belöningen placeras efter sista hindret. Sedan skulle hunden hoppa alla hindren med fint flyt och landa mitt emellan hindren varje gång. För att hunden inte ska kunna förutse hur övningen ska vara ändras hela tiden förutsättningarna. Belöningen flyttas, bommarna ligger varierande i kors eller på 25 centimeters höjd (olika varje gång) osv. Hunden ska alltså hela tiden vara medveten om vad den gör och inte göra något på rutin.

Den tredje övningen var uppbyggd på samma sätt som övning 2 med den skillnaden att det hela tiden blev längre mellan hindren. Mellan de två första hindren var det 3 fot. Mellan hinder 2 och 3 4 fot, sedan 5 och 6 fot emellan så att hunden behöver länga sina steg och hopp för varje hinder. Hunden måste återigen tänka.

För att göra det ännu klurigare för hunden kan man bygga upp övning 2 och 3 bredvid varandra och variera vilken övning man kör, samtidigt som man varierar varje kombination enligt ovan. På det viset blir det aldrig rutinartat för hunden och den måste tänka på hur den ska hoppa för att hoppa på bästa och smidigaste sättet.

För largehundar är det 6-7 fot mellan hinden i övning 2 och 6, 7, 8, 9 fot mellan i övning 3. Fortfarande ska hindren ligga på en maxhöjd på 25 cm.

Stort tack Emelie för en bra temakväll! 

torsdag 7 januari 2016

Kistamässan är vår arena


Alltså de här grabbarna... Vems är de egentligen? Och vem har gjort att de är så duktiga? Det måste ju vara nån som smugit sig in när jag inte haft koll och tränat upp dem för så här duktiga kan de ju inte bara vara tack vare mig? Jag är så stolt så jag spricker! Älskade, älskade små pojkar!! ♥♥♥

Jag bestämde mig ganska sent för att jag skulle vara med på blandisutställningen på Kistamässan. Det som gjorde att jag bestämde mig var några olika faktorer:
1) Fortsätta testa Myzaq i mässmiljö. Hur skulle han klara att få lite press på sig i den miljön och prestera när det krävdes av honom?
2) Utställningen på Kistamässan är lite speciell, dels för att både Miqro och Mille gjort debut där och dels för att det brukar gå bra för Miqro där.
3) Det var länge sen vi var på utställning och jag tror att Miqro saknar det. Han gillar ju att visa upp sig...
4) Det var länge sen jag träffade vissa av blandisfolket

Jag tog med mig Michaela som sällskap och hjälp med hundarna. Tanken var att hon skulle ta hand om Miqro största delen av dagen och Myzaq medan Miqro var inne i ringen. När vi kom fram och slog oss ner hoppade Myzaq upp i min famn. Michaela tog upp Miqro men han ville bara vara hos mig så det slutade med att jag hade båda hundarna i knät och Michaela ingen... Tur att de är små och vill ligga på olika sätt så att båda fick plats...

Efter en stund såg jag en hund som satt en bit bort. Det såg ut som Zappa, fast hon såg så liten ut... Det måste väl vara Zappa? Jag gick fram och det var Zappa! Älskade lilla Zappa ♥ Jag pratade med hennes matte och blev så glad över att höra att hon har det så bra och mår så bra! Jag har funderat en del över den där hunden, vad det blev av henne och så så det var verkligen kul att se att hon har det finfint! 

Första klassen var öppen klass och där ställdes några som jag känner, bland annat:
Niko, som har så fint halsband och koppel ;)

La-Sia som tyckte att mattan var mysig

Och så älskade Zappa som slutade som tvåa i klassen

Nästa klass var Unghund 2, Myzaqs klass. Vi hade tränat lite innan och det funkade bra utanför ringen. Han kunde både stå fint och gå fint bredvid mig utan att bry sig om att det var folk och hundar runt omkring... Men hur skulle det gå inne i ringen när han fick all uppmärksamhet bara på sig? Jag gick in för att ha kul med min hund och strunta i all prestation. Ville han inte kunde vi ju alltid göra lite tricks, det brukar funka. När jag kom ut ur ringen igen svävade jag på moln. Jag hade kunnat åka hem där och då, min dag var gjord. Myzaq skötte sig exemplariskt!! Han hade full fokus på mig. Blev lite orolig en gång när han såg en stor hund precis utanför ringen men släppte det snabbt och fokuserade på mig igen. Jag var så stolt så jag höll på att spricka. Han KUNDE fokusera i en pressad situation i mässmiljö!!! Och länge också utan att tveka mer än någon enstaka sekund. Lycklig, lycklig, lycklig! När det sedan var dags för konkurrensen kom nästa utmaning - att fokusera i mässmiljö, i centrum med andra hundar som också rör sig i ringen. Det var inga som helst problem! Han struntade totalt i de andra hundarna och var coolheten själv! Så jäkla stolt och nöjd!! När placeringarna skulle delas ut visade det sig att det gick bra även där, Myzaq slutade på en andraplats av 9 startande! I kritiken stod det:
"Mycket trevlig positiv hane med ett trevligt uttryck. Mörka fina ögon, välbalanserad kropp. Något tunn front, bättre bröstdjup. Något rakt vinklad fram, bättre vinklad bak. Rör sig fantastiskt, står bra på sina tassar. Välvisad"
Lite läskig är hon domaren men säger matte okej så är det okej

Får jag godis går det lite lättare

Glad och godissugen kille :)

Han är så snygg när han rör sig! Synd att bilden är suddig...

Matte, vågar jag prata med henne eller? 

Mattan var SÅ mysig att jag måste rulla mig, massor

-Tokhund, vad gör du?
-Rullar ser du väl...

Står och laddar, därav frambensställningen ♥

Men vadå, den är ju så mysig! Snälla då...

Vad vill du att jag ska göra matte?

Då rullar jag en stund till istället...

Alltså kolla hur han rör sig ♥
(Vinnaren i klassen blev Qlura, den fläckiga aussien bakom)

Så duktig!! 

Ja, han vill komma upp men ändå... 

Rulla lite till...

3 av småhundarna i klassen


En andraplats!!! 

Matte, får jag sova snart? 

Medan Myzaq var inne i ringen hade Michaela fullt sjå att hålla Miqro utanför samtidigt som hon skulle fotografera oss... Miqro tyckte att det var sjukt orättvist att inte han fick komma in och visa upp sig!! Istället tog vi en sväng på mässan. Det var också kul, tyckte Miqro. Vi tittade på kaniner, papegojor och illrar. Alla var spännande att titta på och Miqro gick hela tiden och letade efter fler djur att titta på. Det var som att ha med sig ett barn... Hela dagen var Miqro supertaggad och det var så kul att se honom så för det är inte ofta han är så engagerad under så lång tid. Myzaq tyckte också att det var spännande att gå omkring på mässan men var inte lika engagerad som Miqro... 

Till slut blev det då äntligen Miqros tur att gå in i ringen! Innan vi kom in övade vi lite. Då kom en bekant och började prata... Jag blev då utskälld... Här går vi för att träna och så börjar du prata!? Inte okej, sa Miqro... Det var bara att lyda order... Sen kom Hanna och försökte distrahera. Det funkade så där men när han såg att hon också hade korv tog han förstås korv både av matte och Hanna...

In i ringen och full fart fram till domaren, hon hade ju godis... Men rör mig inte, jag vet att du har godis så jag äter hellre det tack! Till slut lyckades dock domaren känna igenom Miqro utan att han fjantade... Lilla hjärtat, så ivrig ♥ Runt och fram och tillbaka sprang vi med fullt fokus som vanligt. Uppställning, hur snyggt som helst! HP och in i konkurrensen. I konkurrensen placerades hundarna ut till det var Miqro och Pixie kvar. Det kunde ju gå precis hur som helst! Vi sprang runt ett par varv innan domaren annonserade att det var vi som vann :D Vi vann! Det är tredje vinsten just i Kista så det är verkligen vår arena :) Stolt Miqro fick bli fotograferad med en stor rosett och vann bland annat 12 kg hundmat. 

Efter valpklassen var det så dags för den stora BIS-finalen. Vi ställde upp oss och stod så fint vi bara kunde, mer kan vi ju inte göra... Till slut räckte domaren upp rosetten och sa att det var vi som blev BIS, vi vann BIS!! Vi vann hela utställningen!! Som jag har längtat efter det. Vi har vunnit vår klass ganska många gånger faktiskt men aldrig blivit BIS tidigare så det var jätteroligt!! Miqro blev stolt som en tupp när han fick ännu en rosett att posera med. Dessutom tittade ju alla på honom och fotade och hade sig. Oj vad han njöt min lilla diva!

"Mycket trevlig 7-årig veteranhane med mörka fina ögon, ett härligt uttryck med en bra hals- och rygglinje. En bra ansatt svans, bra front och bröstdjup. Står bra på sina 4 tassar. Bra päls och lyster. Rör sig mycket trevligt med höga frambensrörelser" (Egentligen står det "Bra ansad svans" men jag antar (och hoppas) att det är en felskrivning :D ) 

Äntligen är det min tur!! Ser du att hon har godis matte?

Höga frambensrörelser var det ja :)



Titta, den kan hoppa!



Jag tycker att den här bilden är rolig. Har
ingen aning om vad jag gör dock...

Precis här får jag veta att vi vann klassen :)

Jaaaa, vi vann!! :D

En blick av samförstånd, vi är bra ♥

Vad gör du matte? Fotograferingen är inte klar än, stör inte! 


Är den där vår? Verkligen? 

Vad gör du här? Vända på "prishunden"? Ja, okej då, bara du fotar sen! 

Lycklig tjej :)

Ännu en blick av kärlek. Det här gjorde vi bra tillsammans! 

Stolt och nöjd kille med stor och fin rosett! 

Slutligen måste jag lägga in en bild på stackars Myzaq som fick vara i Michaelas famn medan matte pratade och Miqro fick massa uppmärksamhet...

STORT STORT TACK för allt! Bra anordnat, trevliga bekanta och vänner och fina priser :) Tack Michaela för jättetrevligt sällskap och hjälp med fotografering och hundar!

En sak till måste jag förresten berätta... Jag blev så himla stolt och glad när jag fick massa beröm av en person. Jag pratade med henne efter att jag varit inne i ringen med Myzaq och svävade på mina moln över hur bra det gick. "Det visste jag väl. Det såg jag redan när vi kom att det skulle gå bra för honom och det kan ju inte göra annat när det är du som har honom. Jag har berättat för mina vänner att du är så duktig med dina hundar" Jag sa att jag blev generad över allt beröm och fick då till svar "Det ska du inte bli. Du har ju talang. Ta vara på den istället. Du är jätteduktig på hund". Alltså, kan man få mer positiva ord. Jag blir så glad, så stolt. Så kul att någon tycker att jag är bra, och säger det! ♥