Nu var det en halv evighet sen jag skrev nåt i bloggen... Saker händer, massor av saker, så nu gäller det bara att prioritera vad jag ska skriva om i bloggen helt enkelt :)
För ett par helger sen fotade jag en massa. Eftersom jag inte bearbetat bilderna har jag inte velat blogga om det. Det blev dock en massa fina bilder som jag hoppas kunna lägga upp när jag gått igenom och bearbetat dem. Agilitykursen var rolig och jag har massor att jobba med med Myzaq. Miqro kunde redan det mesta så där är det bara att jobba vidare och fokusera på fart, slalom och tävling. Kanske ska leta efter nån tävling nu när det börjar bli vår. Är lite sugen på att tävla i rally med Miqro också men vågar inte riktigt...
Det största som hänt är dock att Mille har flyttat hemifrån. Nu i början på prov men om allt går bra blir han kvar. Det hela gick väldigt fort men när jag väl vågade tänka tanken och fick ventilera den insåg jag att det skulle vara det bästa för alla. Jag har inte tid att ge Mille det han behöver. Han blir åsidosatt eftersom han och jag har inte samma intressen. Myzaq är väldigt låst på Mille och har svårt att ta egna beslut när Mille är med. Miqro, som den duktiga storebror han är, får för lite tid med det han behöver.
När jag väl hade tänkt och ventilerat tanken tillsammans med Terese återstod frågan om vem som skulle kunna tänka sig ta hand om Mille. Jag frågade barnfamiljen men de har inte möjligheten. När jag kom hem och satte mig vid datorn dök Veronica upp i min vänlista på Facebook. Självklart ska jag fråga henne! Hon och Mille hittade varandra direkt när vi träffades i julas så det hade ju varit perfekt. Jag skrev till Veronica och ställde frågan men jag skrev också att hon inte behövde bestämma sig då utan att hon kunde fundera på saken. Hon lät dock väldigt positiv så mitt hopp var stort och jag kände mig nöjd och glad. Några dagar senare var det klart att hon ville prova så fredag den 11/4 åkte jag 30 mil för att lämna Mille.
När vi kom dit backade jag och lät Veronica ta ansvaret för Mille vilket resulterade i att Mille tydde sig mer till henne än till mig. På natten sov han hos mig men annars brydde han sig inte så mycket faktiskt :) Det hela kändes väldigt bra och rätt så jag åkte därifrån med gott mod och känslan av att jag tagit rätt beslut för alla. Mille kommer att få det liv han förtjänar samtidigt som Miqro och Myzaq får mer tid till det de och jag vill hålla på med. Alltså det bästa för alla.
Alla jag pratat med har blivit chockade men endast ett fåtal har opponerat sig och tyckt att jag gör fel. De flesta förstår samtidigt som de tycker att det är tråkigt. Jag förstår mycket väl att det blir tråkigt för min omgivning att jag inte har med mig Mille i framtiden men å andra sidan kanske de får en gladare och mer hel Marie i sin omgivning istället. Mille är underbar och jag älskar honom, alltså vill jag göra det som är bäst för honom och det har jag gjort nu. Jag har givit honom ett bättre liv. Tack snälla Veronica för att du vill ta hand om mitt hjärta!! Jag vet att han har det bra hos dig och det fina i kråksången är att jag kommer att kunna följa Mille och kommer att kunna träffa honom då och då. Jag har tagit ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv och det kan ingen ta ifrån mig. Den som tycker annorlunda är inte värd att ha i mitt liv.