I söndags tog jag med mig Myzaq och en positiv och hoppfull tanke och åkte mot Upplands-Väsby för att gå agilitykurs för bästa Enya! Första omgången började med att jag blev både förvånad och glad över Myzaqs insats och engagemang. Han sprang som aldrig förr och fixade både blindbyte och framförbyte. Han drog mot både tunnlar och hopphinder. Enda störningen blev när det kom folk in genom dörren samtidigt som han började bli trött. Då kom han av sig lite men annars, vilken hjälte!! Den farten, den glädjen, den viljan - I love!!
Han satt kvar vid starten, han köpte blindbytet mellan hinder 3 och 4 utan att tveka och han sprang FORT! Båda tunnlarna gick bra och jag kunde göra ett framförbyte och fånga upp honom efter hinder 6 vilket jag inte trodde att han skulle fixa men det var inga som helst konstigheter tyckte Myzaq. Sen stötte vi dock på patrull... Myzaq hade inte alls nån lust att svänga efter hinder 7. Han ville springa in i tunneln som har nummer 16, vilket han också gjorde varje gång. Det slutade med att Enya fick ställa sig ivägen för tunneln och då svängde han motvilligt mot hinder 8 istället. Vi avslutade passet med att han tog hinder 8. Han ville inte men han gjorde det och efteråt firade vi genom att han hoppade upp i min famn.
Jag fick tipset av Enya att föreställa mig att vi vinner VM då och då när vi lyckas på träning, eller för den delen när vi halvlyckas också... Myzaq ska känna att han är världsbäst och att det inte finns någonting som hotar honom. Han ska lyckas i princip varje gång och han ska höjas och höjas till han själv håller med om att han är bäst och felfri och efter det höjas lite till. Blir det för svårt så förenklar vi, allt för att han ska göra rätt. Vi ska fokusera på fart och glädje och att lyckas.
Efter en paus, där de andra kursdeltagarna tränade, var det vår tur igen och vi skulle fortsätta med hinder 8 och framåt. Vi hann göra 8-11 en gång utan problem och när vi sen skulle fortsätta och göra 11-13 snubblade jag, ramlade baklänges och slog bakhuvudet i golvet. Det dånade i hela hallen och alla som inte såg undrade vad det var som hände. Det gjorde ont, ringde i huvudet och stack i fingrarna... Jag insåg ganska snart att jag inte kunde fortsätta - vilket skit! Jag som var så på hugget och ville göra klart banan... Jag får helt enkelt bygga upp den en annan gång och fortsätta för det var flera klurigheter i banan som jag ville testa, bland annat bytet på hinder 12 och S-svängen på hinder 14. Dessutom hade det varit intressant att se om vi kunde få upp farten även i slutet av banan.
Stort tack för allt stöd i och med min vurpa och tack till Enya för alla bra tips!! Jag ser verkligen fram emot fortsatt träning med min lilla kille! Det blev inte så mycket filmat tyvärr men vurpan kom med på film....
 |
| Taktiksnack innan start |
 |
| Full fart mot tunneln |
 |
| Åååååå..... |
 |
| Framförbytet som jag inte trodde att vi skulle fixa, del 1... |
 |
| ...del 2... |
 |
| ...del 3 |
 |
| Hopptekniken har kanske lite mer att önska :) |
 |
| Jag tar tunneln matte, jag tar tunneln! |
 |
| Peppning och uppladdning... Är du beredd? |
 |
| Oh no, vad gör hon där!? Står ivägen för min tunnel... |
 |
| Även Myzaqs mamma Puma och uppfödare Helena var med på kursen. |
 |
| Bella och Felicia |
 |
| Inez och Linnea |
 |
| Även efter ett pass blir man trött när man jobbar hårt och gör sitt bästa ♥ |
Nu, 4 dagar senare, gör huvudet fortfarande ont så det var en rejäl vurpa jag fick till och en ordentlig smäll i golvet... Hoppas dock på bättring inom några dagar, annars blir det sjukhusbesök på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar