Hera

En av anledningarna till att jag inte har bloggat på senaste månaden är Hera.

Foto: Terese Sliwon

Hera kom till mig i början på maj eftersom hennes familj inte kunde ta hand om henne längre och hon behövde nånstans att bo. Jag fick förmånen att lära känna den här fina tjejen. Jag visste inte hur länge hon skulle bli kvar och därför har jag inte skrivit nåt om henne. Nu har hon dock bott hos oss en månad så nu får hon till och med ett eget inlägg i bloggen. 

Hera är en förtjusande liten dam. Hon är väldigt tillgiven, gosig och rolig. Hon kom snabbt in i vår flock och hittade sin plats bland katter och andra hundar.

 

Förmodligen har Hera inte blivit så väl socialiserad men hon har en fin grund. När vi stöter på saker hon inte känner igen och situationer eller saker hon känner sig obekväm i spänner hon sig eller skäller. När jag och mina grabbar behåller lugnet är det som att Hera tänker "Jaha, de blir inte rädda" och så går hon fram och undersöker eller kopplar av. Det märks att hon är ovan vid vissa situationer men hon känns inte rädd så jag tror att hon har en god grundtrygghet och behöver bara utsättas för olika situationer så att hon lär sig hantera dem.

Dagen efter att Hera kom till oss promenerade vi på ett ställe där vi skulle gå över såna här "broar".

Det var läskigt, tyckte Hera och hon gick med låg kropp. Sista gången vi gick över en sån här bro den dagen tvekade hon, andades och sen gick hon. Efteråt såg hon jättestolt ut, nästan som "Jag kunde!" Idag, nästan en månad senare, gick vi på samma ställe. Då var det inga som helst problem att gå över dessa "broar". Hon travade på som om hon aldrig gjort annat.

Så nog gör hon framsteg, lilla Hera, och det är ju hur kul som helst att få vara med om! Hundmöten är en annan sak som vi gör framsteg med. Från att ha skällt på de flesta hundar vi möter har vi gått till att titta och dra i kopplet för det mesta. Hundar vi träffar under en längre period är dock en helt annan sak. Först är hon intresserad men efter att vi gått en bit bredvid varandra bryr hon sig inte om dem nästan alls.

Slutligen har hon enkelt lärt sig att hoppa upp i min famn. Det är roligt tycker jag :)

Hon är en fin och trevlig liten hund som jag är jätteglad att jag får lära känna. Nu hoppas jag att hon hittar ett bra hem där hon kan få göra skojiga saker och vara med om mycket. Så länge får hon stanna hos oss.

Vid Skokloster slott tillsammans med Amigo och Chica

Tuggar ben tillsammans med Mille

På besök hos Maria och fick då lära sig ligga "på filten"

En trött hundhög

Godisletning