Sammanfattning av Machos öga

Idag är det exakt en månad sen vi hämtade hem lilla Macho. Vi kände direkt hur bra han passade i vår flock och vilken fin liten hund han var. Självklart var det små spänningar mellan hundarna de första dagarna men inte alls så mycket som det skulle kunna ha varit med tanke på att det var en vuxen hund som flyttade in i en ny flock. De två okastrerade russkiy toy-pojkarna mätte sig lite med varandra och under en sån mätning fick förmodligen Macho Myzaqs tass i sitt högra öga. Myzaq är väldigt "tassig" av sig så det var inget ont uppsåt bakom utan helt enkelt en himla otur. Det här var på söndag kväll, dagen efter att Macho kommit hem till oss. Vi tänkte att han förmodligen bara fått en liten smäll och avvaktade under natten för att se om han slutat knipa med ögat. Det hade han inte så vi åkte in till veterinären på måndagen den 20 april. Han hade då ett litet sår på hornhinnan så vi fick ögonsalva och ögondroppar med oss hem samt en tid för återbesök 4 dagar senare, den 24 april. 

Dagen innan återbesöket tyckte vi att ögat såg sämre ut och på återbesöket visade det sig att såret blivit ganska mycket större, förmodligen eftersom varken jag eller veterinären tänkte på att tratt kunde vara en bra idé. Han hade med största sannolikhet kliat och krafsat med tassen i ögat... Vi fick en ny salva, atropin (som är pupillvidgande) samt metacam eftersom han då hade väldigt ont i sitt öga.

Ytterligare 5 dagar senare, den 29 april, såg såret bättre ut igen (även om det fortfarande var sämre än vid första besöket) och vi fortsatte behandlingen som innan med förhoppning om att det vid nästa återbesök skulle vara helt bra. Den 4 maj var såret ytterligare lite bättre och förmodligen skulle det vara helt läkt 4 dagar senare. Vi satte då ut metacamet men fortsatte annars behandla som vanligt. Vid återbesök den 8 maj blev vi remitterade till ögonspecialist Eva Hertil eftersom ögat inte blivit bättre utan kanske tvärtom lite sämre sen den 4:e. 

Under helgen verkade Macho få mer ont. Han visade det genom att gå undan och lägga sig för sig själv ibland samt morra när jag blev för obekväm kring hans öga. Jag försökte så klart ta det så försiktigt jag kunde men jag var ju tvungen att droppa och ha salva i hans öga med jämna mellanrum under dagarna. På söndagen fick han metacam och verkade då må lite bättre vilket tydde på att han faktiskt haft väldigt ont i sitt öga. På måndagen den 11 maj fick vi komma till världens bästa Eva som var otroligt fantastisk med Macho medan hon undersökte honom. Hon förklarade hela tiden vad hon gjorde och sa att hon förstod varför han hade ont och att det inte var roligt för honom. Efter det besöket bytte vi salva mot droppar med samma verkan samt att vi skulle fortsätta med metacam och comfort shield. Atropin sattes ut. Eva skrapade dessutom kanterna på såret så att inga skadade eller döda celler fanns kvar i ögat. Nu skulle ögat kunna läka i lugn och ro!

De första dagarna efter besöket hos Eva mådde Macho mycket bättre. Han var glad och pigg och tittade med sitt öga nästan hela tiden. På torsdag kväll, den 14 maj, började han knipa med sitt öga igen och dessutom kändes han inte alls lika pigg som dagarna innan. När jag på fredag morgon, den 15 maj, vaknade av att han irriterat krafsade med sin tass mot tratten ringde jag till Ultuna och fick komma in där mitt på dagen. Den veterinären tittade på hans öga och konstaterade att såret såg bra ut och hade läkt fint. Hon kunde inte förstå varför han hade mer ont och var mer irriterad än dagarna innan. Hon satte ut antibiotikan i tron om att det kunde vara den som irriterat hans öga. Med tanke på att såret var näst intill läkt trodde hon att det sista skulle läka fint utan antibiotika. 

Fick ligga på disken på mattes jobb efter veterinärbesöket

Helgen gick och Macho knep med sitt öga hela dagarna. Jag vaknade både lördag och söndag av att han krafsade irriterat på sin tratt och jag var mycket orolig för vad det var som hände med hans öga, varför det inte blev bra och framförallt varför han verkade ha så ont. Jag led med honom hela helgen och kände en ständig oro. På måndag morgon, den 18 maj, ringde jag till Djurakuten där Eva Hertil jobbar och fick komma in samma förmiddag till henne. 

Eva tyckte inte alls att ögat såg bra ut och var mycket bekymrad över varför. Hon tog prover på ögat och kunde inte se några dumma bakterier men eftersom hon inte gillade hur ögat såg ut tog hon ändå en bakterieodling som vi får svar på i slutet av veckan. Evas tanke om varför Macho fått mer ont var att eftersom han inte längre fått atropin så kan regnbågshinnan blivit irriterad och börjat krampa. Det gör så klart ont och när vi nu sätter in atropin igen släpper förhoppningsvis den krampen efter ett par dagar och han mår bättre igen. I annat fall kanske bakterieodlingen visar något som går att åtgärda. Nästa måndag, den 25 maj, ska vi träffa Eva igen och förhoppningsvis behöver vi inte kontakta någon veterinär innan dess. Jag har dock fått telefonnummer till Eva så jag kan ringa henne och diskutera om jag blir tveksam över Machos mående. Det känns väldigt tryggt måste jag säga! 

I väntan på att få åka hem

Nyvaken och snart framme i Uppsala

Förutom all oro har dessa veterinärbesök kostat en hel del pengar. Självklart får jag tillbaka från försäkringen men eftersom jag trodde att det här skulle gå över snabbt har jag sparat alla kvitton för att skicka in allt samtidigt. Igår kväll skickade jag in de jag hade dittills och idag har jag skickat in det sista (eller senaste för sista blir det ju inte). Mycket pengar blev det så vi får väl se vad jag får tillbaka... Hittills åtta veterinärbesök varav två till specialist och ett till Ultuna... Mmm.... billigt... När jag dessutom insåg att jag blev tvungen att vaccinera de andra hundarna.... Ja, kontot är tomt just nu kan jag meddela men förhoppningsvis får jag ju tillbaka en hel del från Agria och förhoppningsvis får jag tillbaka dem rätt snart.  

Hjälper matte att blogga

Det är tröttsamt att blogga