Sista agilitypinnen i ettan :)

Tidigt, tidigt på lördagsmorgonen klev vi upp för att åka till Eskilstuna och tävla. Vi hann bli lite stressade på vägen, tänk om vi inte skulle hinna!? Vi hann gott och väl, även om det ändå blev lite stressigt att byta skor, göra iordning snusdosan och rasta hundar innan banvandringen. Husse höll i hundarna medan jag gick banan. Miqro satt fullt fokuserad och följde mig. Han visste vad som väntade. Eftersom vi hade startnummer 2 hämtade jag Miqro efter banvandringen och satte honom en bit från mig vid starten. Där fick han sitta och ladda och vänta på att få komma till mig och sedan köra. Han var lagom laddad när vi kom in på banan :)

Loppet gick jättebra och jag kände verkligen hur det flöt på hela tiden. Miqro följde mig fint som vanligt men jag tyckte också att jag fick till bra byten och att vi hade bra fart. Slalomen var fantastiskt bra och snabb. Det enda jag skulle kunna klaga på var gungan. Han tog kontaktfältet men hoppade av åt sidan när gungan dunsade i backen... Nolla blev det och nu var det bara att vänta till alla andra hade kört för att se om tiden räckte till nån pinne. Tiden var förvånansvärt bra och vi fick vår sista pinne i agility 1!! 

Hade det varit tre pinnar hade jag blivit sur på riktigt men nu gjorde det inte så mycket att jag var en hundradel från tredje platsen. Men kolla tiderna! Hur ofta hävdar sig Miqro så där bra? Inte ofta :) Nöjd, nöjd, mycket nöjd!

Sen kom regnet smygandes och det blev kallare och kallare... I hoppklassen hade vi startnummer 1 så efter banvandringen gick jag och hämtade Miqro och satte honom en bit ifrån mig vid starten. Han satt och skakade och var inte alls så laddad som han brukar vara när jag sätter honom så. Nåväl, det kanske kommer tänkte jag. Däcket var första hindret precis som i agilityklassen så jag satte Miqro en bit därifrån, gick en bit och sa "däck" varpå Miqro hoppar i ramen på däcket!?! Suck! När jag ska ta tillbaka honom till starten hoppar han däcket bakifrån och vi diskar oss... Börjar om från början och kör hela hopploppet felfritt. Tur i oturen att han inte hade så bra fart :P Även om vi hade klarat däcket på första försöket hade det förmodligen inte räckt till nån pinne men ändå... Hoppa ramen, varför? Blir att träna däck från olika vinklar framöver tror jag.... Däck, gunga och slalomingångar...

Nu har vi chansen att ta vår sista pinne på hemmaplan om två veckor. Jag vill inte starta i tvåan förrän vi är uppe i både hopp- och agilityklass. Jag vill starta i tvåan snart! Det var lite roligt när jag tittade i tävlingsboken. Vi har verkligen tagit våra pinnar i fin ordning så nästa pinne blir en hopp-pinne :)

Jag är mycket nöjd med gårdagens tävling även om hopp-loppet kunde gått bättre. Jag skyller på regnet att det gick långsamt. Vi har kul och det är huvudsaken :) 

Ola hade med sig sin nya kamera och tog lite bilder. Jag har redigerat de flesta bilderna själv :)

 

Fullt fokus under banvandringen...

Jag lekte lite med den här bilden. Jag tyckte att det såg ut som att han dök så jag ville ha vatten runt omkring istället för gräs. Jag började med att ta bort hindren...

När jag inte lyckades med att byta färg på gräset målade jag med blått istället och hux flux ser det ut som att Miqro är ute och flyger. Jag tyckte att det blev rätt bra och jag lurade en del på Facebook :)

Klockren och snabb slalom :)

Inget snack om att han tar kontaktfältet :)

Det är roligt med agility :)

Här kan man snacka hoppteknik!

 

Efter tävlingen åkte vi och hälsade på Olas mamma och hennes supersöta hund Siri. Det var mycket trevligt och tack Monica för god mat! Miqro hittade en favoritplats i Monicas knä och varken han eller Siri brydde sig om att den andra också var där. 

Macho somnade i min famn

Myzaq hittade lite ro till slut men det tog tid...

Miqro lånade också Siris kudde. Den var bra :)

När vi kom hem fick Miqro veta att han vunnit en rosett och då ville han så klart stolt visa upp den. Han är så lycklig över alla sina rosetter ♥

Sammanfattning av Machos öga

Idag är det exakt en månad sen vi hämtade hem lilla Macho. Vi kände direkt hur bra han passade i vår flock och vilken fin liten hund han var. Självklart var det små spänningar mellan hundarna de första dagarna men inte alls så mycket som det skulle kunna ha varit med tanke på att det var en vuxen hund som flyttade in i en ny flock. De två okastrerade russkiy toy-pojkarna mätte sig lite med varandra och under en sån mätning fick förmodligen Macho Myzaqs tass i sitt högra öga. Myzaq är väldigt "tassig" av sig så det var inget ont uppsåt bakom utan helt enkelt en himla otur. Det här var på söndag kväll, dagen efter att Macho kommit hem till oss. Vi tänkte att han förmodligen bara fått en liten smäll och avvaktade under natten för att se om han slutat knipa med ögat. Det hade han inte så vi åkte in till veterinären på måndagen den 20 april. Han hade då ett litet sår på hornhinnan så vi fick ögonsalva och ögondroppar med oss hem samt en tid för återbesök 4 dagar senare, den 24 april. 

Dagen innan återbesöket tyckte vi att ögat såg sämre ut och på återbesöket visade det sig att såret blivit ganska mycket större, förmodligen eftersom varken jag eller veterinären tänkte på att tratt kunde vara en bra idé. Han hade med största sannolikhet kliat och krafsat med tassen i ögat... Vi fick en ny salva, atropin (som är pupillvidgande) samt metacam eftersom han då hade väldigt ont i sitt öga.

Ytterligare 5 dagar senare, den 29 april, såg såret bättre ut igen (även om det fortfarande var sämre än vid första besöket) och vi fortsatte behandlingen som innan med förhoppning om att det vid nästa återbesök skulle vara helt bra. Den 4 maj var såret ytterligare lite bättre och förmodligen skulle det vara helt läkt 4 dagar senare. Vi satte då ut metacamet men fortsatte annars behandla som vanligt. Vid återbesök den 8 maj blev vi remitterade till ögonspecialist Eva Hertil eftersom ögat inte blivit bättre utan kanske tvärtom lite sämre sen den 4:e. 

Under helgen verkade Macho få mer ont. Han visade det genom att gå undan och lägga sig för sig själv ibland samt morra när jag blev för obekväm kring hans öga. Jag försökte så klart ta det så försiktigt jag kunde men jag var ju tvungen att droppa och ha salva i hans öga med jämna mellanrum under dagarna. På söndagen fick han metacam och verkade då må lite bättre vilket tydde på att han faktiskt haft väldigt ont i sitt öga. På måndagen den 11 maj fick vi komma till världens bästa Eva som var otroligt fantastisk med Macho medan hon undersökte honom. Hon förklarade hela tiden vad hon gjorde och sa att hon förstod varför han hade ont och att det inte var roligt för honom. Efter det besöket bytte vi salva mot droppar med samma verkan samt att vi skulle fortsätta med metacam och comfort shield. Atropin sattes ut. Eva skrapade dessutom kanterna på såret så att inga skadade eller döda celler fanns kvar i ögat. Nu skulle ögat kunna läka i lugn och ro!

De första dagarna efter besöket hos Eva mådde Macho mycket bättre. Han var glad och pigg och tittade med sitt öga nästan hela tiden. På torsdag kväll, den 14 maj, började han knipa med sitt öga igen och dessutom kändes han inte alls lika pigg som dagarna innan. När jag på fredag morgon, den 15 maj, vaknade av att han irriterat krafsade med sin tass mot tratten ringde jag till Ultuna och fick komma in där mitt på dagen. Den veterinären tittade på hans öga och konstaterade att såret såg bra ut och hade läkt fint. Hon kunde inte förstå varför han hade mer ont och var mer irriterad än dagarna innan. Hon satte ut antibiotikan i tron om att det kunde vara den som irriterat hans öga. Med tanke på att såret var näst intill läkt trodde hon att det sista skulle läka fint utan antibiotika. 

Fick ligga på disken på mattes jobb efter veterinärbesöket

Helgen gick och Macho knep med sitt öga hela dagarna. Jag vaknade både lördag och söndag av att han krafsade irriterat på sin tratt och jag var mycket orolig för vad det var som hände med hans öga, varför det inte blev bra och framförallt varför han verkade ha så ont. Jag led med honom hela helgen och kände en ständig oro. På måndag morgon, den 18 maj, ringde jag till Djurakuten där Eva Hertil jobbar och fick komma in samma förmiddag till henne. 

Eva tyckte inte alls att ögat såg bra ut och var mycket bekymrad över varför. Hon tog prover på ögat och kunde inte se några dumma bakterier men eftersom hon inte gillade hur ögat såg ut tog hon ändå en bakterieodling som vi får svar på i slutet av veckan. Evas tanke om varför Macho fått mer ont var att eftersom han inte längre fått atropin så kan regnbågshinnan blivit irriterad och börjat krampa. Det gör så klart ont och när vi nu sätter in atropin igen släpper förhoppningsvis den krampen efter ett par dagar och han mår bättre igen. I annat fall kanske bakterieodlingen visar något som går att åtgärda. Nästa måndag, den 25 maj, ska vi träffa Eva igen och förhoppningsvis behöver vi inte kontakta någon veterinär innan dess. Jag har dock fått telefonnummer till Eva så jag kan ringa henne och diskutera om jag blir tveksam över Machos mående. Det känns väldigt tryggt måste jag säga! 

I väntan på att få åka hem

Nyvaken och snart framme i Uppsala

Förutom all oro har dessa veterinärbesök kostat en hel del pengar. Självklart får jag tillbaka från försäkringen men eftersom jag trodde att det här skulle gå över snabbt har jag sparat alla kvitton för att skicka in allt samtidigt. Igår kväll skickade jag in de jag hade dittills och idag har jag skickat in det sista (eller senaste för sista blir det ju inte). Mycket pengar blev det så vi får väl se vad jag får tillbaka... Hittills åtta veterinärbesök varav två till specialist och ett till Ultuna... Mmm.... billigt... När jag dessutom insåg att jag blev tvungen att vaccinera de andra hundarna.... Ja, kontot är tomt just nu kan jag meddela men förhoppningsvis får jag ju tillbaka en hel del från Agria och förhoppningsvis får jag tillbaka dem rätt snart.  

Hjälper matte att blogga

Det är tröttsamt att blogga

Agilitytävling x2

Idag var sista chansen för oss att uppfylla vårt mål - att ta våra sista två pinnar på tre tävlingar under den här veckan. Det var SÅ nära men nära skjuter, som bekant, ingen hare. Jag är mycket, mycket nöjd med både min och Miqros insats idag! I första loppet hade vi ett jättefint flyt och bra fart. Vi kan nog inte göra så mycket bättre än så just nu faktiskt. Möjligtvis hade vi kunnat tjäna in lite tid på några ställen men inte alls så mycket. Så himla bra och en sekund från pinne...

Andra loppet gick också jättebra. Kändes inte fullt lika bra som första men ändå bra liksom, ända till målrakan när Miqro springer på sidan (!?) av däcket - varför? Förmodligen visade jag inte tillräckligt tydligt men ändå... Skit, 5 fel. Hade han hoppat hade det blivit en pinne...

I sista loppet var vi båda trötta men med tanke på det måste jag säga att vi ändå hade bra fart. Det kändes mycket långsammare än vad det såg ut på film. Jag borde gjort ett framförbyte efter slalomen istället för där förlorade vi mycket tid med vi fixade i alla fall målrakan den här gången :)

I sista loppet agerade husse både filmare, fotograf och hundvakt till Myzaq så filmningen blev lite skakig men jag måste säga att han gjorde ett fruktansvärt bra jobb ändå (bilderna finns längst ner i inlägget) :)

I torsdags (på Kristi Himmelsfärdsdagen) var vi också iväg och tävlade. Även den gången var det så himla nära en pinne. Jag litade nog för mycket på min hund och var så säker på att han skulle ta det sista hindret trots att det stod lite snett efter slalomen. Efter ett felfritt lopp springer han förbi det sista hindret, ut till målområdet och rakt fram till sin snusdosa. När jag ropar på honom får han jättebråttom att ta upp snusdosan och kommer glad och stolt med den till mig där jag står på planen... Duktig vovve men ack så förargligt! I det andra loppet (som var det första) gick det felfritt hela vägen men alldeles för långsamt. 11:e plats och det var 12 nollor... Alldeles för många snabba hundar som klarade banan och vi hade inte en chans. Men duktig var han, min lilla stjärna :)

Nya försök till pinnar om två veckor i Eskilstuna och sen i mitten på juni på hemmaplan. Vi börjar där så får vi se om vi kommer upp i tvåan innan sommaren är slut :)

Jag är så himla sugen på att tävla med Myzaq också men han är inte redo än. Hoppas verkligen att jag hinner starta upp honom under den här säsongen men blir det inte så så satsar vi på nästa :)

Olas bilder som han tog samtidigt som han filmade det sista loppet i Kista. Ganska skickligt :)

Fokus vid banvandringen

Någon tycker att det är mysigt hos matte...

Bergsklättraren ♥

Glad vovve fokuserar på publiken och missar slalomen?

Fel ingång!

Får jag godis sen?

Titta, jag kan!

Tjoohoo!!

Vart ska vi nu matte?

Jag kommer jag kommer, vänta på mig!

Tjoohoo, snart i mål med 10 fel på hinder :)