Miqro - världens bästa barnhund!

Äsch, nu var det så där länge sen jag bloggade igen. Jag har lite bilder och filmer så jag lägger upp dem och skriver lite utifrån dem så får vi se vad det blir. Det viktigaste jag har att berätta är om Miqros fantastiska känsla för barn och hur lätt han är att hålla på med även för barn. Mer om det senare.

Ytterligare en helg var vi på landet hos Ankis får och gäss. En kväll när vi varit ute hade Ola somnat på soffan. När vi kom in hoppade Miqro direkt upp där och såg så himlans stolt ut...

Myzaq tyckte att det var lite kyligt på kvällarna. Det var även lite kallt inomhus så Ola virade in Myzaq i ett fårskinn och då blev han varm igen:

 När det var dags att åka hem var Miqro som vanligt väldigt sugen på att följa med, eller inte. Ser du Miqro där borta utanför ladugården? Han sitter där och stirrar och hoppas att vi ska glömma honom...

En söndag mitt på dagen hade Röbohagens förening en prova-på-rallylydnad i hagen. Vi åkte dit alla fyra. Jag tränade med Myzaq medan Ola fick köra med Miqro. Det var roligt tyckte vi allihopa. Miqro och jag vill testa på att tävla och Ola blev sugen på att ha en egen hund att träna med. Det var himla kul att se honom och Miqro tillsammans :)

Efter träningen släppte vi lös hundarna. Från början tyckte Myzaq att det var lite för många hundar så han var mest vid mig men efter ett tag hittade han Bruno Pudel som han kom väldigt bra överens med och de lekte så himla fint tillsammans! Det var en fröjd att se! 

 

När vi kom hem var det någon som var trött...

Katterna är ömsom väldigt tysta och ömsom aktiva och lekfulla. Båda får sina ryck emellanåt och båda kan gå omkring och jama på kvällarna när man släckt lampan. Om man säger "Vad är det?" så tystnar de en stund men jamar igen lite senare. Jag vet inte vad det står för men efter att man har pratat med dem några gånger så blir det lugnt igen. Myzaq busar med båda katterna. Curre och Myzaq busar järnet emellanåt. Franz mest gos-busar och Myzaq sliter och drar i honom för att få igång honom... Franz tycker att det är mysigt och tycker att de gosar.... De två nästa bilderna är mina katter i sina nötskal. Curre ligger mer på rygg än på nåt annat sätt och Franz ska gosa helst hela tiden. De är ju så himla goa, personliga och mysiga fast jag blir rätt trött på dem emellanåt, framförallt när de äter upp mina växter, snören och sladdar....

Franz ligger på min mage när jag vaknar...

Curres favoritleksak är tunneln. Där både leker och sover han :)

Några av mina pärlor sorterade på ett nytt sätt. Känns bra

Miqro gillar min mamma. Han blir alltid så glad när han träffar henne

En lördag åkte vi till platsen där min agilitykarriär började en gång i tiden, Tierps Brukshundklubb. Där gick jag min första agilitykurs med mormor och morfars border collie. Det kan kanske ha varit typ 1990 eller nåt sånt. Den här gången var vi där för att tävla. Jag var vansinnigt trött efter några händelserika dagar och efter två halvdana lopp kände jag att jag inte skulle orka köra det tredje. På onsdagen innan var Miqro hos Karin och hennes son Fabian. Fabian tävlade med Miqro i klubbens höstcup och de gjorde bra ifrån sig. Eftersom de var på tävlingen kollade jag med dem om Fabian ville köra sista loppet med Miqro och det ville han. Fabian är 9 år gammal, har inte tränat agility "på riktigt" och har träffat Miqro en gång innan. Han gick banvandringen helt själv med stöd av mamman utanför planen, och tog sig sen igenom loppet tillsammans med Miqro felfritt!! Det gick långsamt så de fick tidsfel men de fick inte ett enda fel på hinder. Helt otroligt!! 

Laddar inför start

Banvandring...

Den här bilden tycker jag skildrar agility bra

Trött tjej...

Fabian visar tydligt var Miqro ska springa

Funktionärerna tittar beundransvärt på

Miqro söker kontakt med Fabian och frågar "Okej, var ska vi nu?"

In i tunneln? Okej!

Fokuserade killar samarbetar mycket bra!

Fler bilder från tävlingen

Jag var jättenöjd över att jag tog beslutet att låta Fabian springa. Jag var superstolt över min duktiga och följsamma hund och även stolt över föraren. Det satt några tårar i ögonvrån kan jag säga. Även Fabians lillebror var imponerad av brorsan. Han stod bredvid mig när jag filmade och uttryckte gång på gång sin stolthet över brorsan, bland annat med orden "Han är ju bättre än mamma!" Kolla in filmen. Slå på ljudet så ni hör lillebror i bakgrunden. Titta på ekipaget och njut! Det gör jag varje gång. Efteråt kommer mina lopp men det är inte så mycket att se ;)

I samma veva här berättar jag om gårdagen. Då blev jag också stolt över min hund och kände att jag verkligen gjort ett bra jobb med honom. Shivas matte hade blivit tillfrågad om hon ville vara födelsedagspresent till hennes arbetskamrats dotter som fyllt 7 år. Tjejen vill så gärna hålla på med hundar så presenten var att vara med Josefin när hon tränade med Shiva. När Josefin berättade det för mig föreslog jag att hon kunde låna Miqro så att tjejen fick träna en egen hund. Sagt och gjort, igår kom Josefin och hämtade Miqro och åkte iväg till Brukshundklubben. Jag åkte iväg och tränade lite med Myzaq så efter ett tag ringde Josefin till mig och var i extas. Hon var så imponerad över Miqro, hur lätt han följde med tjejen, att han gjorde allt hon bad honom om osv. Det hade blivit en perfekt födelsedagspresent så det var verkligen superkul att jag fick vara med och bidra till det :)
Idag berättade Josefin att 7-åringens syster hade varit med och hämtat henne och då fick hon också testa lite tricks med Miqro. När de kommit hem och skulle fika på kvällen hade flickorna tagit små leverpastejbitar, sagt åt varandra att snurra och sen givit leverpastejen. Då kan man ju känna att man gjort ett avtryck. Fantastiskt kul tycker jag!

Mys med fryslorten

Tur att det finns varma filtar när det börjar bli kallt

Myzaq har fått en fin hösttröja av Olas mamma. Den sitter perfekt
och han slipper frysa. Hur bra som helst :)

Det växer björnbär hos mamma och pappa fast de
egentligen inte kan växa så långt norrut - coolt

När mamma fyllde år hade vi Tenchi med oss på kalaset. Emellanåt var vi tvungna att gå ut och busa. Det var roligt tyckte hundarna och sprang som bara den!

Inte bara hundarna tyckte att det var roligt att busa. Myzaq är så kul att
leka med. Säger jag "nu kommer jag och tar dig" så springer han för livet :)

Mina fina pojkar poserar i ett träd ♥

När det var dags att åka hem gick brorsan och hämtade sin bil och körde fram den till trappan för att farmor skulle slippa gå så långt. När han körde fram bilen såg jag att han hade Tenchi i bakluckan. När hundarna sprang och busade förbi hans bil hade han bara öppnat bakluckan och hunden hoppade in. Sen var det inte helt lätt att få honom att hoppa ut igen... När vi väl lyckats med det försökte brorsan kidnappa Myzaq istället men se det gick inte alls. Myzaq vägrade hoppa in i nån bil så länge han inte var helt säker på att matte skulle följa med. Så där fick han tji, brorsan. Han har nämligen kidnappat Miqro förut en gång. Rätt som det var satt han i brorsans bil utan att jag hade märkt nånting...

Innan vi åkte hem till stan åkte vi förbi mammas och pappas nya hus som de håller på och renoverar. Miqro undersökte varenda vrå mycket noggrant, allt från källare till övervåning och till och med skåpen i köket där det inte fanns några skåpluckor... De andra två undersökte också men lite mer försiktigt och inte lika detaljerat. 

En trött kille vill helst åka hem och sova

Var har jag hamnat, undrar Tenchi?

På lunchpromenad i Gamla Uppsala. Det var otroligt vackert!

Poseraren fick sällskap på bilden

Det här var inte lätt men till slut fick jag alla på samma bild :)

Händer hela tiden. Miqro vet EXAKT hur man tränar matte på bästa sätt

Imorgon ska Myzaq och jag på inoff-utställning igen. Det ska bli jättekul men i förberedelserna ingår bad, kloklippning och tandskrapning. Jag passar så klart på att göra samma saker på båda hundarna även om Miqro inte ska ställas ut. Miqro kommer nog att slippa badet dock för det har jag inte gjort än och klockan börjar bli lite väl mycket för att hålla på med sånt. Han klarar sig nog ändå och får bada en annan dag. MEN kloklippningen och tandskrapningen var tillräckligt förolämpande för min lilla prinsessa. Först ville han inte komma till mig alls. När jag väl hade honom hos mig och klippte klorna skrek han i högan sky vid några tillfällen för att han trodde att det skulle göra ont... Jag klippte inte i pulpan så det kan inte ha gjort ont. Tandskrapningen var hemsk också men den accepterade han bättre även om han slickar och slickar och slickar...

När jag var klar gick Miqro ner direkt och kom efter en stund och la sig på divandelen på soffan och glodde på mig, surt... Där låg han och stirrade. Den som säger att hundar inte är långsinta har inte träffat min Miqro... (Ja jag vet att han inte är sur men det är jättelätt att låtsas som det när man ser hur han ser ut). Jag tänkte mjuka upp stämningen lite och bad honom komma till mig. Han reste sig, hoppade långsamt ner från soffan och gick med låg svans ut i köket och försvann... Så populär var jag... Sen tränade vi lite så jag tror att jag är lite förlåten i alla fall... Kanske...

Nu är det verkligen dags att sova! Imorgon ska det bli spännande att se vad domaren säger om "lilla" Myzaq. Natti natti!