Rallytävling på hemmaplan

Så här trött blir man efter en halvdag på Brukshundklubben när man kämpat och presterat så bra man bara kan på tävling för att sedan vänta massor av timmar på att matte och brorsan ska bli klara med sitt. Kom igen matte, vi kan väl åka hem nu? Eller åtminstone åka nånstans där jag får springa så mycket jag vill? 

Den här lilla killen som jag varit så bekymrad över på sista tiden gjorde sin matte glad idag. Han gjorde verkligen sitt bästa och vi tog oss igenom hela banan utan några jättestora problem. Visst, han ville inte stå men det har vi ju knappt tränat på så det var inte så konstigt. Han klättrade på mig vid ett tillfälle, men det var endast vid ett tillfälle, och jag fick honom till och med att lägga sig ner till slut! Känslan av att det faktiskt är möjligt att ta sig igenom en rallybana med en positiv hund infann sig. Periodvis var han faktiskt till och med glad och framförallt hade vi en fin kontakt. 

Jag fokuserade på att vara avslappnad och glad och "laddade" inte så mycket innan start utan gjorde lite tricks och gick in på banan innan han hann tänka, det tror jag var bra. De flesta felen stod jag för genom att stanna och vänta på Myzaq i svängar och sånt när jag egentligen borde röra mig. Sen stod Myzaq för en del fel genom att titta sig omkring på vad som hände runt omkring och så hade vi ju det där ställandet som blev -10. Det enda jag inte kan se vad som blev fel är på skylt nummer 3, sidosteg till höger. Det kan vara det att jag tar ett för "rakt" steg eller att jag saktar av eller nåt sånt kanske men jag förstår inte riktigt... -3p för förarfel blev det hur som helst.

Kommentaren var "Bra jobbat i kylan" och ja, Myzaq tyckte att det var ruggigt men han kämpade på och jag är supernöjd! Nu kan vi gå till vintervila med en positiv känsla i både rally och agility!

Divan då? Han som fick en bonustävling i fortsättningsklassen bara för att matte ville tävla och kände att det var lagom att tävla på hemmaplan. Hur gick det för honom? Vi tar det från början...

Eftersom Miqro egentligen är klar i fortsättningsklassen har vi börjat träna på högerhandling, som kommer i nästa klass. Det har vi tränat på väldigt många av våra kvälls/nattpromenader på sistone och jag har skickat honom fram och tillbaka mellan höger och vänster fot. Det tycker han är kul och han får ju godis och beröm. I förrgår kväll kom jag på att jag kanske skulle testa lite av fortsättningsklasskyltarna innan vi skulle tävla. Jag körde sitt framför, höger ingång. Miqro, som den lydiga och duktiga hund han är, gick fint in och satte sig i höger fot och jag fick kämpa för att få honom att gå runt och in till vänster. Tur att jag testade!

En skylt som vi alltid har haft svårt för är sitt, stå, gå runt. Idag var inget undantag. Miqro hade otroligt svårt att stå stilla medan jag gick runt. Han ville följa med runt (vilket han aldrig brukar göra) och han satte sig när jag var halvvägs runt. Vi tränade och tränade innan vi skulle in på banan. Till slut klarade vi det 3 gånger på rad så då vilade vi. Sen testade vi precis innan vi skulle gå in och det funkade. Skönt! När vi kom till den skylten, som var nummer 3, tyckte han själv att han satt fel så han rättade till sig och sen ville han inte ställa sig upp. När han väl stod gick det fint att gå runt honom men då var det redan för sent, vi hade redan fått fel övning eftersom han satte sig två gånger... Surt! 

Inför nästa skylt vet jag inte hur han tänkte för då tyckte han att det var en bra idé att sätta sig när vi nästan var framme vid skylten. Dock reste han sig lika snabbt och gjorde det han skulle. Jag vet inte om domaren inte såg vad han gjorde eller om hon såg mellan fingrarna på det för vi fick inga minuspoäng alls. Även skylten därefter tycker jag att vi borde fått minuspoäng eftersom han sätter sig två gånger men inte heller det fick vi några minus alls för. Eller var det så att felen skrevs på fel rad för i 8:ans frestelse som kommer efter fick vi -3p för bristande samarbete och det känns som att det skulle kunna passa in på skylten innan, där han sätter sig två gånger. Annars vet jag inte vad vi gör för fel i 8:ans frestelse riktigt.... 

På de två följande skyltarna hade jag nog inte protesterat ifall vi fått några nos eller bris heller faktiskt men inga minus... På skylt nummer 12 (när han ska sätta sig i spring) får vi två minus för bristande samarbete och snett sittande. Svårt att se hur snett han sitter men med tanke på alla andra minus jag tycker att vi borde haft så köper jag den minuspoängen ;) Slutet var fint och att hoppa hinder i fotposition är ju inte så svårt tycker Miqro. Kommentaren blev "Jättefin runda - mycket fint samarbete" och poängen slutade på 85, en 6:e placering. Jag är inte så nöjd med hur nippertippan skötte sig men han är ju så rolig att jobba med och det gällde ju inget så det är helt okej ändå :) Vi har roligt och han klarade 8:ans frestelse trots att det var kattmat som ena frestelsen!!

På det hela taget? Mycket nöjd med dagen!! Visst, den blev lång men jag hade så trevligt sällskap så det gjorde inte så mycket faktiskt och visst var det kallt men jag överlevde det också. Stort tack för idag alla inblandade!

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort, stort tack till alla som stöttat, hjälpt och sagt peppande ord till mig angående Myzaq! Nu känner jag lite hopp igen och hoppas att vi kan komma ut till våren med nya krafter och tävla och visa vad vi verkligen kan, utan att behöva fundera så mycket på vad som händer runt omkring. 

Höstpromenad

Miqro: Oj, oj, oj vilken fart han har, så onödigt.....

Miqro: Åh nej, kommer det fler där borta....

Miqro: Shit vilken fart hon hade! Jag hann ju knappt flytta på mig...

Miqro: Jaha och där kommer han också och tror att han äger stället...

Man ber Miqro hoppa upp på stubben för att ta en bild eller två. Från ingenstans kommer en Myzaq farandes och ska vara med. Inte för att han vill vara med på bild, för det tycker han inte är roligt, utan mest bara för att få vara med och kanske för att få sig en liten godisbit.

Jag blev mycket nöjd med Miqros blick på den här bilden!

Och där kom Myzaq igen... Inte för att Miqro bryr sig överhuvudtaget...

Det var länge sen vi var ute på en riktigt ordentlig promenad och framförallt med Shiva där alla hundarna kunde springa lösa. Alla hundarna var superlyckliga och på bilden här nedan speglas alla hundarnas dagsform rätt fint måste jag säga:

Shiva behövde ha koll på allt som hände runt omkring och i flocken, allt.

Miqro gjorde allt för att vara till lags, matte hade godis och var dessutom hängig.

Macho ville helst bara strosa omkring i sin egen värld.

Myzaq ville springa, springa, spring men ändå vara med men inte på bild...

Jag testade ett av Olas objektiv. Jag är inte så bra på det här med inställningar och sånt och jag kanske anstränger mig och försöker lära mig nån gång (Ola vill ju så gärna lära mig).... Men den här gången fotade jag bara och här är var sin bild på vovvarna som jag tycker blev bra :)

Jag är mycket, mycket nöjd att jag tog mig iväg och behöver nog ta mig såna här promenader minst en gång i veckan för att rensa mitt eget huvud och samla kraft. Tack älskade hundar för att ni följer med och gör promenaden både roligare och lättsammare!

Vill du se alla bilder jag tog (eller i alla fall de som blev bra) så kan du klicka på den här länken så kommer du till albumet :)

Det här med aktivering...

Vad är normalt att aktivera sin hund?

Vad är minimum att aktivera sin hund? 

Vad är maximum att aktivera sin hund? 

På hur många olika vis bör man aktivera sin hund?

På hur många olika vis kan man aktivera sin hund? 

Är någon viss form av aktivering bättre än annan?

Måste man variera sin aktivering? 

Jag kan inte svaret på alla de här frågorna och förmodligen finns det inte ett rätt svar på frågorna heller men det är lite tankar som man kan fundera kring. Anledningen till att jag skriver om det här just nu är framförallt att jag träffade en kvinna igår som började prata med mig om mina hundar. Hon funderade om russkiy toyen, vad det är för ras, hur de är osv. Jag berättade att det är en aktiv och alert ras med mycket energi och vi kom in på det här med aktivering. Hon undrade om småhundarna eftersom hennes dotter ville ha en liten hund men när jag pratade om aktivering i samband med russkiy toy pekade hon på Miqro (som satt och såg uttråkad ut) och sa "men vad är det för raser i honom då, han ser ju lugn ut?" Jag berättade att Miqro "tjatar" om att få bli aktiverad om han tycker att det behövs och då var han inte lika intressant längre. Hon ville alltså ha en liten hund som inte behövde så mycket mental aktivering. 

Kvinnan berättade om deras golden som de brukar köra lite sök med ibland men hon skulle vilja göra fler saker. Jag tipsade om att gå en aktiveringskurs och nämnde också att om man lär in nya saker får hunden använda hjärnan på ett bra sätt och att det inte behöver vara så avancerat. Det kanske räcker med att hunden ska sitta bredvid, framför, en bit bort osv. "Ja, igår gömde vi godiset under mattan och det var ju nytt" säger kvinnan och känner sig nöjd. Jag blir varse om hur olika vi ser på saken att aktivera sin hund. Självklart är godissök ett sätt att aktivera sin hund på men i min värld är det inte tillräckligt.

Nu är det ju förvisso så att jag är en, kanske ovanligt, aktiv hundägare som gör väldigt mycket med mina hundar men jag anser fortfarande att alla hundar bör ha någon form av "jobb" där de känner sig viktiga och värdefulla. Jag tror också att hunden behöver veta sin roll i flocken och världen, vad som förväntas av den och vad den kan förvänta sig av andra. Med andra ord en trygghet och stabilitet. Hur hundarna aktiveras bryr jag mig egentligen inte så mycket om, bara det är på ett sätt som är vettigt och så att hundarna känner sig nöjda med sin tillvaro. 

Att hundar är anpassningsbara vet vi så det gäller att anstränga sig och verkligen fundera på om just min hund är nöjd med sin tillvaro eller inte. Hur vet jag då det? Jag vet inte om det finns något riktigt bra svar på det faktiskt, inte som jag kan skriva på några rader i alla fall, men en hund som fungerar i samhället, som vill samarbeta med sin flock och som verkar harmonisk kan man väl säga är en hund som mår bra. Sen finns det så klart alltid undantag med hundar som mår bra trots att de har beteenden som inte är önskvärda men generellt kan man säga att en hund som fungerar mår bra. 

Om en hund verkar stressad och får massa beteenden som inte är önskvärda bör vi fundera på varför dessa beteenden dyker upp. Ibland har det att göra med att hunden är understimulerad och alltså får för lite aktivitet medan det andra gånger faktiskt kan bero på raka motsatsen, att hunden får för mycket aktivering och inte får tid att varva ner och koppla av ordentligt. Det kan också bero på en felbalanserad aktivering. Aktivering gäller ju inte bara för huvudet utan även kroppsligt. Hunden behöver både få använda sin hjärna och sina muskler, i olika balans beroende på ras och individ. 

Som ni märker är det här med aktivering inte helt lätt. Det gäller att kunna läsa av sin hund och anpassa aktiveringen efter hunden, vilket ofta är ordentligt svårt eftersom det är så många faktorer som spelar in. Prova dig fram och ta hjälp av kunnigt folk om du känner att du kör fast. Ju tidigare du tar tag i saken desto lättare är det att hitta rätt för just dig och din hund.

Positiv känsla med Myzaq!

Jag är så glad att Sofia ville tävla och att jag var så sugen på att åka till Vaxholm så att jag anmälde Myzaq av bara farten. Jag hade ju bestämt att han inte skulle tävla mer i år, att vi skulle träna under vintern och sen komma igen till våren. Jag skulle ju satsa på rallyn... Men OJ vad glad jag är att jag tävlade agility med honom idag! Äntligen fick jag en positiv känsla med Myzaq på tävling! Äntligen! Efter allt slit, alla funderingar, alla tankar, alla tvivel så levererade han äntligen! Visst, det blev två disklopp men vi hade kul, tillsammans! 

Första loppet var ett hopplopp som finns på film. Myzaq började med att starta utan mig vilket jag så klart lät honom göra, han ville springa och hoppa hinder! Långhoppet som han knappt har provat var inga problem och sen kom slalomen. Jag visade och han zick-zackade. De två sista portarna blev han lite tveksam men det gick snabbt att få kontakt med honom och han klarade hela slalomen i skaplig fart trots att publiken satt precis intill! På tillbakavägen i den röda tunneln halkade han och blev rädd. När han sedan hoppade på sidan av däcket och jag tog tillbaka honom blev han osäker, vilket man också kan se eftersom han sätter sig och slickar sig på snoppen och luktar sig i rumpan innan han kommer tillbaka till mig och tar däcket som man ska. MEN, han hämtar upp det och visst, han tar inte den långa makarontunneln men han hoppar i mål och är glad! Matten är supernöjd med känslan och hade han inte halkat i tunneln hade vi nog tagit oss runt med 5 eller 10 fel.

Innan agilityloppet funderade jag på om jag skulle gå iväg och låta honom springa genom en tunnel några gånger för att få upp självförtroendet igen men jag valde till slut att inte göra det. Vi hade det så mysigt i stolen....

När det var dags för agilityloppet var däcket som andra hinder. Myzaq hoppade återigen i ramen och tog sedan ramen även på tillbakavägen. När vi då var diskade så struntade jag i att låta honom springa upp på gungan eftersom vi knappt tränat den och jag inte ville utmana ödet nu när vi var så glada. Han tog makarontunneln med lite tvivel och trots att jag försökte få honom hela vägen ner på balansbommen så hoppade han kontaktfältet. DET får vi lägga mycket tid på i vinter känner jag... Den gula raka tunneln var lite läskig och han trippade igenom den men när vi kom till den röda (som han halkade i i hopploppet) ville han inte alls gå in... Efter inte allt för mycket övertalning gjorde han dock det och fick så klart massor av glada hejarop av sin matte :) På upploppet stod slalomen och jag tyckte att det var onödigt att traggla det eftersom vi var diskade. När vi kom fram till slalomen tittade Myzaq på mig och gick mellan två pinnar, över på andra sidan och sen mellan två andra pinnar tillbaka till mig. Det måste ju innebära att han ändå har ett hum om vad slalomen går ut på :) 

Glad vovve, glad matte och bra stämning! Jag är verkligen så glad att vi fick den här tävlingen så att jag kan gå till vintervila med en lite mer positiv känsla än jag haft på sista tiden.

Hur gick det då för Sofia och Vilja? Jo, de tog sin allra första pinne i hoppklassen! Det blev mycket "fulsnurrar" men de jobbade tillsammans hela banan och det såg jättefint ut. I agilityloppet drog de på sig 10 fel men förutom det var det ett toppenfint lopp! De var också glada och hade roligt så det blev en bra dag för oss alla :)