Trattmannen...

På kvällen den 22:a svullnade ju Milles analsäck upp och blev stor som... jag vet inte vad... Jag ringde en vän som lovade att försöka hjälpa mig att tömma dagen efter. Senare på kvällen blev jag orolig när analsäcken var ännu mer svullen och dessutom ordentligt röd. Mille verkade besvärad och Miqro bekymrad över sin lillebror.

Mille fick ha tratt och vi gick och la oss, jag med tanken att jag skulle åka till veterinären så fort som möjligt dagen efter. När jag vaknade tänkte jag att jag skulle kolla hur Mille såg ut i rumpan innan jag ringde till veterinären så att jag skulle kunna ge en färsk beskrivning av hur det såg ut. När jag tittade var svullnaden borta och det var endast lite rött. Jag tänkte att han nog lyckats tömma analsäcken själv och att det skulle räcka med att jag höll det rent ett par dagar. Skönt tänkte jag och tänkte på de uteblivna veterinärkostnaderna...

Under dagen och kvällen blev rumpan fulare igen och jag började ångra lite att jag inte åkt till veterinären. När Terese kom på kvällen och såg hur det såg ut hjälpte hon mig att googla och kom fram till att vi nog behövde uppsöka veterinär. Klockan hade redan hunnit bli mycket men jag såg att Ultuna hade öppet dygnet runt så jag ringde dit. Vi hade två alternativ:

1) Åka in på en gång

2) Åka in dagen därpå, alltså på julafton

Eftersom både Terese och jag hellre är vakna på natten än kliver upp onödigt tidigt på morgonen bestämde vi oss för att åka direkt. Det skulle ju dessutom bli svårt att planera tiden om vi skulle åka på julafton eftersom vi skulle till mamma och pappa och äta lunch och fira jul. Det fick helt enkelt bli så sent som det behövde bli. Det gick ju inte att vänta ännu längre.

Klockan 3 på natten satt vi på Ultuna och väntade på att Mille skulle somna. Midas fick följa med som moraliskt stöd medan Demo och Miqro fick stanna hemma.

Ungefär en halvtimme senare fick vi åka hem igen. Milles ena analsäck var sprucken på två ställen och såg riktigt ful ut. Även den andra var ordentligt ful och full. Veterinären spolade båda analsäckarna flera gånger och slutligen med antiinflammatorisk och bedövande vätska. Det blev helt rent men eftersom det var så trasigt sa hon att han så klart har jätteont. Jag ångrade mig att jag inte åkt in tidigare på dagen men veterinären sa att hon inte heller hade oroat sig om det sett okej ut på morgonen och att en inflammation kan komma senare. Hon tyckte att jag gjort rätt som avvaktat och det kändes skönt att höra. Vi fick recept på Metacam och Vetrimoxin samt order att ta det lite lugnt. Det var en mycket trött kille som fick vakna upp i mattes famn.

När lilleman vaknat upp fick vi betala den nätta summan som ett nattligt veterinärbesök kostar... Nästa steg var att försöka ta oss till bilen UTAN att Mille åkte på rumpan, vilket inte visade sig vara ett dugg lätt. Han blev buren till bilen för så fort vi satte ner honom åkte han på rumpan, lillskrutten...

Det märktes verkligen att han var mycket besvärad av sin ömmande rumpa så när vi kom hem satte vi på honom den lilla tratten och så fick han sova i sin bur för att inte åka omkring på rumpan medan vi sov.

Imorse var han redan piggare. Han ville dock fortfarande gärna åka på rumpan men han kunde i alla fall gå på rastningsrundan utan att hasa allt för mycket. När hundarna ätit mat gick Mille in i buren och la sig. Det var tydligen mysigt där inne ♥

Efter lite för lång väntan på två apotek med världens mest långsamma apotekare kunde vi slutligen åka på julfirande. Mille fick ha med sig sin bur men framemot kvällen kunde han vara framme utan tratt och det gick bra. Han är ju oftast så duktig att låta bli att slicka, min lilla pojke, så nu gör det förmodligen inte lika ont längre. Det känns så klart skönt för ett blödande mattehjärta. Det är verkligen inte roligt att se sina djur må dåligt. Nu är han trött och ligger och sover. Förmodligen mår han ännu bättre imorgon och det är full fart igen.

Dyrt blev det (tur att man har försäkring), sent blev det, ont hade han men jag är så glad att vi åkte in så han fick må bättre igen.

Nu har båda mina killar haft sönder analsäckar inom loppet av ett halvår... Hoppas att vi inte gör det till nån vana. Matten kanske får lära sig att hålla koll på killarnas analsäckar...