Efter över två veckors sjukdom ansåg jag mig vara tillräckligt frisk för att åka och tävla. Jag tänkte att jag nog blir förslöad av att bara sitta hemma också och nån gång måste man ju börja röra på sig. Jag tog med mig mamma och åkte till Sala för att tävla. Min klass var första klassen så ganska snart fick jag gå banvandring. Det kändes som en lätt bana med inte så många fällor. När det var vår tur hade jag en megaladdad hund som hoppade, studsade och skällde vid starten. Det gick också FORT! Jag vet inte om jag sett honom med sån fart nånsin tidigare. Tyvärr var jag lite sen att visa honom in i en tunnel. Jag bytte riktning för snabbt och han blev tveksam vilket resulterade i en vägran. SYND, hade vi inte gjort den missen hade vi fått en pinne för jäklar vad snabbt det gick! Slalomen var helt otroligt. Det bara flöt på hur snabbt som helst. Ja jag är mycket nöjd med loppet även om det känns lite förargligt med den där vägran...
Vi träffade många som vi kände och pratade med massa folk mellan loppen. Tiden gick snabbt och snart var det vår tur igen. Innan dess var det dags för prisutdelning och där fick vi vara med för vi kom 5:a trots våra 5 fel. Nästa banvandring var lite knepigare men inte heller så svår. Jag funderade mest över gungan. Hur skulle jag få honom att inte flyga som han gjorde senast? Den var på en raksträcka igen och har han fart är risken stor att han flyger... Jag bestämde mig för att vrida kroppen lite och försöka göra ett stopptecken med handen.
Dags för start och jag hade inte en lika taggad hund som i hopploppet. Det märks framförallt innan start när han nosar i backen och sen bara sätter sig utan att hoppa omkring. Loppet gick okej. Vi fick en vägran på slalomen för Miqro tyckte att nummerskylten var mer spännande än själva slalomen, igen. Det är inte första gången det händer... Sen vet jag inte om jag tvekade för mycket vid gungan för den sprang han förbi så vi fick ta om men då tog han den fint. Även om jag tyckte att det gick rätt snabbt så fick vi tydligen lite tidsfel så 10,25 fel slutade vi på och en 6:e plats. Jag får väl vara nöjd även med agilityloppet. Jag började bli trött och kände mig inte helt taggad heller så inte så konstigt att inte Miqro var det...
Det var i alla fall roligt och nu är jag sugen på att även starta upp Mille ordentligt så jag har två hundar att köra sen. Det ska bli kul :) Mamma och jag fotade lite innan vi åkte hem så jag lägger in lite bilder och så så klart filmen från idag :)
Miqro tittar på agility
Blä, det blev ingen pinne...
...men en fin rosett fick jag :)
Trötta vovvar...
Äsch, det där hade jag också klarat, säger Mille
♥ Mina hjärtan ♥
Vilken av de här bilderna tycker du är bäst?
Jag har lite svårt att bestämma mig...
Och hur mår jag nu då? Trött som tusan! Det återstår att se om det var smart eller inte att åka och tävla idag... Kanske att jag började röra mig för mycket för tidigt, eller så är jag bara trött rent allmänt... Jag vet inte...
Första bilden med er är bäst,trevlig blogg :)
SvaraRadera