Miqro - världens bästa barnhund!

Äsch, nu var det så där länge sen jag bloggade igen. Jag har lite bilder och filmer så jag lägger upp dem och skriver lite utifrån dem så får vi se vad det blir. Det viktigaste jag har att berätta är om Miqros fantastiska känsla för barn och hur lätt han är att hålla på med även för barn. Mer om det senare.

Ytterligare en helg var vi på landet hos Ankis får och gäss. En kväll när vi varit ute hade Ola somnat på soffan. När vi kom in hoppade Miqro direkt upp där och såg så himlans stolt ut...

Myzaq tyckte att det var lite kyligt på kvällarna. Det var även lite kallt inomhus så Ola virade in Myzaq i ett fårskinn och då blev han varm igen:

 När det var dags att åka hem var Miqro som vanligt väldigt sugen på att följa med, eller inte. Ser du Miqro där borta utanför ladugården? Han sitter där och stirrar och hoppas att vi ska glömma honom...

En söndag mitt på dagen hade Röbohagens förening en prova-på-rallylydnad i hagen. Vi åkte dit alla fyra. Jag tränade med Myzaq medan Ola fick köra med Miqro. Det var roligt tyckte vi allihopa. Miqro och jag vill testa på att tävla och Ola blev sugen på att ha en egen hund att träna med. Det var himla kul att se honom och Miqro tillsammans :)

Efter träningen släppte vi lös hundarna. Från början tyckte Myzaq att det var lite för många hundar så han var mest vid mig men efter ett tag hittade han Bruno Pudel som han kom väldigt bra överens med och de lekte så himla fint tillsammans! Det var en fröjd att se! 

 

När vi kom hem var det någon som var trött...

Katterna är ömsom väldigt tysta och ömsom aktiva och lekfulla. Båda får sina ryck emellanåt och båda kan gå omkring och jama på kvällarna när man släckt lampan. Om man säger "Vad är det?" så tystnar de en stund men jamar igen lite senare. Jag vet inte vad det står för men efter att man har pratat med dem några gånger så blir det lugnt igen. Myzaq busar med båda katterna. Curre och Myzaq busar järnet emellanåt. Franz mest gos-busar och Myzaq sliter och drar i honom för att få igång honom... Franz tycker att det är mysigt och tycker att de gosar.... De två nästa bilderna är mina katter i sina nötskal. Curre ligger mer på rygg än på nåt annat sätt och Franz ska gosa helst hela tiden. De är ju så himla goa, personliga och mysiga fast jag blir rätt trött på dem emellanåt, framförallt när de äter upp mina växter, snören och sladdar....

Franz ligger på min mage när jag vaknar...

Curres favoritleksak är tunneln. Där både leker och sover han :)

Några av mina pärlor sorterade på ett nytt sätt. Känns bra

Miqro gillar min mamma. Han blir alltid så glad när han träffar henne

En lördag åkte vi till platsen där min agilitykarriär började en gång i tiden, Tierps Brukshundklubb. Där gick jag min första agilitykurs med mormor och morfars border collie. Det kan kanske ha varit typ 1990 eller nåt sånt. Den här gången var vi där för att tävla. Jag var vansinnigt trött efter några händelserika dagar och efter två halvdana lopp kände jag att jag inte skulle orka köra det tredje. På onsdagen innan var Miqro hos Karin och hennes son Fabian. Fabian tävlade med Miqro i klubbens höstcup och de gjorde bra ifrån sig. Eftersom de var på tävlingen kollade jag med dem om Fabian ville köra sista loppet med Miqro och det ville han. Fabian är 9 år gammal, har inte tränat agility "på riktigt" och har träffat Miqro en gång innan. Han gick banvandringen helt själv med stöd av mamman utanför planen, och tog sig sen igenom loppet tillsammans med Miqro felfritt!! Det gick långsamt så de fick tidsfel men de fick inte ett enda fel på hinder. Helt otroligt!! 

Laddar inför start

Banvandring...

Den här bilden tycker jag skildrar agility bra

Trött tjej...

Fabian visar tydligt var Miqro ska springa

Funktionärerna tittar beundransvärt på

Miqro söker kontakt med Fabian och frågar "Okej, var ska vi nu?"

In i tunneln? Okej!

Fokuserade killar samarbetar mycket bra!

Fler bilder från tävlingen

Jag var jättenöjd över att jag tog beslutet att låta Fabian springa. Jag var superstolt över min duktiga och följsamma hund och även stolt över föraren. Det satt några tårar i ögonvrån kan jag säga. Även Fabians lillebror var imponerad av brorsan. Han stod bredvid mig när jag filmade och uttryckte gång på gång sin stolthet över brorsan, bland annat med orden "Han är ju bättre än mamma!" Kolla in filmen. Slå på ljudet så ni hör lillebror i bakgrunden. Titta på ekipaget och njut! Det gör jag varje gång. Efteråt kommer mina lopp men det är inte så mycket att se ;)

I samma veva här berättar jag om gårdagen. Då blev jag också stolt över min hund och kände att jag verkligen gjort ett bra jobb med honom. Shivas matte hade blivit tillfrågad om hon ville vara födelsedagspresent till hennes arbetskamrats dotter som fyllt 7 år. Tjejen vill så gärna hålla på med hundar så presenten var att vara med Josefin när hon tränade med Shiva. När Josefin berättade det för mig föreslog jag att hon kunde låna Miqro så att tjejen fick träna en egen hund. Sagt och gjort, igår kom Josefin och hämtade Miqro och åkte iväg till Brukshundklubben. Jag åkte iväg och tränade lite med Myzaq så efter ett tag ringde Josefin till mig och var i extas. Hon var så imponerad över Miqro, hur lätt han följde med tjejen, att han gjorde allt hon bad honom om osv. Det hade blivit en perfekt födelsedagspresent så det var verkligen superkul att jag fick vara med och bidra till det :)
Idag berättade Josefin att 7-åringens syster hade varit med och hämtat henne och då fick hon också testa lite tricks med Miqro. När de kommit hem och skulle fika på kvällen hade flickorna tagit små leverpastejbitar, sagt åt varandra att snurra och sen givit leverpastejen. Då kan man ju känna att man gjort ett avtryck. Fantastiskt kul tycker jag!

Mys med fryslorten

Tur att det finns varma filtar när det börjar bli kallt

Myzaq har fått en fin hösttröja av Olas mamma. Den sitter perfekt
och han slipper frysa. Hur bra som helst :)

Det växer björnbär hos mamma och pappa fast de
egentligen inte kan växa så långt norrut - coolt

När mamma fyllde år hade vi Tenchi med oss på kalaset. Emellanåt var vi tvungna att gå ut och busa. Det var roligt tyckte hundarna och sprang som bara den!

Inte bara hundarna tyckte att det var roligt att busa. Myzaq är så kul att
leka med. Säger jag "nu kommer jag och tar dig" så springer han för livet :)

Mina fina pojkar poserar i ett träd ♥

När det var dags att åka hem gick brorsan och hämtade sin bil och körde fram den till trappan för att farmor skulle slippa gå så långt. När han körde fram bilen såg jag att han hade Tenchi i bakluckan. När hundarna sprang och busade förbi hans bil hade han bara öppnat bakluckan och hunden hoppade in. Sen var det inte helt lätt att få honom att hoppa ut igen... När vi väl lyckats med det försökte brorsan kidnappa Myzaq istället men se det gick inte alls. Myzaq vägrade hoppa in i nån bil så länge han inte var helt säker på att matte skulle följa med. Så där fick han tji, brorsan. Han har nämligen kidnappat Miqro förut en gång. Rätt som det var satt han i brorsans bil utan att jag hade märkt nånting...

Innan vi åkte hem till stan åkte vi förbi mammas och pappas nya hus som de håller på och renoverar. Miqro undersökte varenda vrå mycket noggrant, allt från källare till övervåning och till och med skåpen i köket där det inte fanns några skåpluckor... De andra två undersökte också men lite mer försiktigt och inte lika detaljerat. 

En trött kille vill helst åka hem och sova

Var har jag hamnat, undrar Tenchi?

På lunchpromenad i Gamla Uppsala. Det var otroligt vackert!

Poseraren fick sällskap på bilden

Det här var inte lätt men till slut fick jag alla på samma bild :)

Händer hela tiden. Miqro vet EXAKT hur man tränar matte på bästa sätt

Imorgon ska Myzaq och jag på inoff-utställning igen. Det ska bli jättekul men i förberedelserna ingår bad, kloklippning och tandskrapning. Jag passar så klart på att göra samma saker på båda hundarna även om Miqro inte ska ställas ut. Miqro kommer nog att slippa badet dock för det har jag inte gjort än och klockan börjar bli lite väl mycket för att hålla på med sånt. Han klarar sig nog ändå och får bada en annan dag. MEN kloklippningen och tandskrapningen var tillräckligt förolämpande för min lilla prinsessa. Först ville han inte komma till mig alls. När jag väl hade honom hos mig och klippte klorna skrek han i högan sky vid några tillfällen för att han trodde att det skulle göra ont... Jag klippte inte i pulpan så det kan inte ha gjort ont. Tandskrapningen var hemsk också men den accepterade han bättre även om han slickar och slickar och slickar...

När jag var klar gick Miqro ner direkt och kom efter en stund och la sig på divandelen på soffan och glodde på mig, surt... Där låg han och stirrade. Den som säger att hundar inte är långsinta har inte träffat min Miqro... (Ja jag vet att han inte är sur men det är jättelätt att låtsas som det när man ser hur han ser ut). Jag tänkte mjuka upp stämningen lite och bad honom komma till mig. Han reste sig, hoppade långsamt ner från soffan och gick med låg svans ut i köket och försvann... Så populär var jag... Sen tränade vi lite så jag tror att jag är lite förlåten i alla fall... Kanske...

Nu är det verkligen dags att sova! Imorgon ska det bli spännande att se vad domaren säger om "lilla" Myzaq. Natti natti!

Utställning, Mille och bus i hagen

Helgen som var var en bra helg. Vi åkte tidigt på lördag morgon och styrde kosan mot Kolmården och en utställning där jag skulle ställa båda mina hundar, Miqro på blandis och Myzaq på sin första inofficiella utställning. Jag var nervös inför hur Myzaq skulle vara i ringen men visste ju att båda skulle sköta sig bra så kände mig ändå trygg med det. 

När vi kom dit träffade vi Terese och hennes hundar samt två kompisar till henne. Demo blev så glad att se mig att han hoppade samtidigt som jag skulle klappa honom. KNAK sa det i mitt lillfinger och jag har fortfarande, 4,5 dygn senare, ont i fingret... Jag har ingen aning om vad som hänt för fingret har varken varit svullet, varmt eller missfärgat. Hoppas dock att det går över snart. 

Hur som haver, Terese blev lite ställd. Hennes hundar gick i första klassen. Hon trodde att de gick i olika klasser men det visade sig att de skulle in i ringen samtidigt. Jag erbjöd min hjälp och fick snabbt sätta på mig en nummerlapp och försöka göra mitt bästa med Demo. Jag var inte alls beredd att ställa en border collie och jag har ju inte tränat utställning med honom alls men jag gjorde mitt bästa och Terese var tacksam för det. Terese visade upp honom när han skulle visas enskilt men i konkurrensen fick jag ta över. Vi gjorde vårt bästa men han fick stryk av Midas, sen om det var mitt "fel" eller inte har jag ingen aning om...

När jag tittade mig omkring såg jag ett bekant ansikte, Alexandra som var dagmatte åt Miqro en period. Jag har inte träffat henne på jättelänge så det var kul att se henne. Miqro tyckte dock inte att det var lika kul att träffa Alexandras hund.... ;) 

Kom igen nu matte, nu kör vi!

Miqro visade sig från sin bästa sida som vanligt

Han ville hellre sitta än stå av nån underlig anledning...

Men det är klart att han stod också, när jag bad honom

Självklart får han HP sa domaren och log

Det var rätt många med i klassen och domaren tog ut 5 st som skulle få vara med i finalen på eftermiddagen. Jag tyckte inte att domaren tittade så mycket på oss alls faktiskt så antagligen var vi rätt klara för vi gick vidare. Jag hade känslan av att domaren gillade oss så jag hade stora förhoppningar inför finalen. Mannen som stod bredvid mig hade en hund som helst ville sitta fint...

Duktiga pojkar slappnar av i sina burar

Sen var det dags för Myzaq att visa upp sig. Han var jätteduktig och överträffade alla mina förväntningar. Domaren fick prata med honom utan problem och han sprang riktigt fint bredvid mig. Mycket duktig kille!

 

Blir upplyft på bordet...

Sedan tog jag ner honom för att ställa honom fint på marken istället. Tyvärr var det ett par hundar som gruffade vid sidan av planen vilket Myzaq tyckte var läskigt så då kunde han inte fokusera lika bra på mig. Det gick ändå okej och jag fick honom att spinna lite och äta lite godis men han hade hela tiden koll åt det håll hundarna gruffade och ville inte gärna vända rumpan åt det hållet... Det gick ändå bra och han blev BIR, vilket inte var så svårt eftersom han var den enda russkiy toyen som var med... Vi fick HP och fick komma in i konkurrensen med de andra hundarna i grupp 9. 

Även i gruppfinalen skötte sig lilleman exemplariskt. Han hade full fokus på mig och stod jättefint (om än lite som en gunghäst). Jag är mycket nöjd med hans insats även om det inte räckte till en placering i gruppen.

Till slut var det då äntligen dags för Miqros final. Vi var, som sagt, fem hundar kvar och fyra skulle få rosett. Det vore ju snöpligt att komma femma... Återigen tyckte jag att domaren tittade mer på de andra hundarna än på oss. Var det bra eller dåligt? Miqro ville fortfarande gärna sitta och jag fick ofta säga åt honom att ställa sig, vilket jag inte brukar behöva. När vi gick travade han så klart på som vanligt med sina fina höga benlyft :)

Visst kan jag väl få sitta ner matte?

Den här bilden gillar jag :D

Okej då, jag kan väl stå också... ett tag...

När det var dags att lämna ut rosetterna och placeras var det som vanligt nervöst. Till slut var det vi och en hund kvar. Jag hade nog blivit besviken om vi inte hade vunnit över den kan jag säga... Men nu vann vi och Miqro blev BIS i öppen klass!

Det som jag tycker är det tråkiga i det här är att i "vanliga" blandisutställningar blir det ju en BIS, alltså att bara en hund på hela utställningen blir BIS. Vinna vår klass har vi ju gjort ett flertal gånger men att bli BIS, bästa hunden av alla, har vi kvar. Nu såg jag min chans till det eftersom jag kände att domaren gillade Miqro men vad händer? Det blir inte BIS på det viset utan det blir en BIS i varje åldersgrupp. Javisst, Miqro blev BIS och det var så klart kul men det hade ju varit ännu roligare om det var "som vanligt" och att han vunnit över alla blandraser... Nåväl, då har vi fortfarande nåt att sträva mot :)

Miqro visar stolt upp sina rosetter

Även Myzaq fick två rosetter

Myzaqs bedömning: "1 år 3 mån. Tilltalande maskulin helhet. Bra blick, bett och pigment. Utmärkta öron. Bra kroppsproportioner. Välställda ben och tassar. Rör sig mycket bra. Korrekt hårlag av snygg färg.

Miqros bedömning: Väl (nånting som jag inte kan läsa) av utmärkt kvalitet. Vackert mask. huvud. Utmärkt överlinje. Väl ansatt svans. Tillräckligt bröstparti. Bra vinklar. Bra rörelser. Utmärkt pälskvalitet och färg. Lätt att visa, ställer sig själv. Bra kontakt med förare.

När jag satte in hundarna i bilen kröp först Myzaq in i buren och när Miqro
kom in i bilen gick han också in där. Det blev lite trångt...

Efter utställningen åkte vi vidare mot Motala för att hälsa på Mille, Veronica och Saga. Mille blev jätteglad när vi kom och han och Myzaq sprang runt, runt, runt i ren glädje. Det var härligt att se att Mille mår så bra och kul att han blev glad att se mig. De andra gångerna vi varit där har han mest varit sur och grinig men nu kände jag igen honom. Förmodligen har han blivit lite förvirrad de andra gångerna vi setts men att han nu förstått vilket som är hans flock. Myzaq däremot blev HELT knäpp. Han var värre än när hanhundar träffar löptikar. Jag kan inte för mitt liv förstå hur himla låst han är på Mille. Efter några tillsägelser förstod han dock att han betedde sig illa och varvade ner och blev mer som en normal hund... 

Miqro var trött efter utställningen men ville ändå vara med...
Höger framben vek sig när han somnade... Sötnosen!

Mille i famnen på sin gamla matte

Jag hade tur och fick fina nya naglar. Är supernöjd!

Ser nästan ut som i gamla tider ♥
Och så Mille med tungan ute...

Vi tackar Veronica för att vi fick komma och hälsa på! Vi tackar Terese och Amanda för trevligt sällskap på utställningen! Vi tackar alla för att vi fick en jättehärlig helg! Innan vi åkte hem stannade vi till hos Olas mamma. Det var trevligt att träffa henne och hennes lilla vovve. Jag blev helt såld på den hunden. Hon var charmig till tusen! Stort tack även till dig Monica!

Efter att ha varit hemma några dagar behövde Myzaq busa av sig så vi tog oss till hagen för att träffa Kajsa. Det är alltid lika spännande vilken eller vilka hundar hon har med sig. Den här gången var det Betty som fick följa med. OJ vad hon vuxit sen jag såg henne senast! Vi satt i hagen i 1,5 timme medan hundarna strosade, nosade, skällde och emellanåt lekte och busade. Jag fick några bra bilder på de fina vovvarna :D Tack för trevligt sällskap! Det gör vi om snart igen tycker jag!

Jag älskar placeringen av rödklövern :)

Curre hittar alltid bra platser att ligga på

Här är alla mina fina pojkar samlade på en och samma bild ♥♥♥♥♥

De flesta bilderna från utställningen har Ola Schedin tagit. Om du vill se ännu fler bilder från både utställningen och hagen är du välkommen till galleriet på min hemsida eller flickr